Jag har länge stört mig på hur somliga medsupportrar beter sig verbalt på Söderstadion. Somliga ska dock tolkas som fåtal. Alla blir vi förbannade, men de fåtal detta riktar sig mot ser aldrig glädje, positiv intällning och krigaranda på plan. De hör inte Kenta. De hör inte klasskillnaden på läktaren. Fraserna ”Kämpa Hammarby”, ”Vi vill se Hammarby” och ”Kom igen nu Bajen” existerar inte.

Detta skriver jag inte för att peka på irritationen jag har gentemot dessa supportrar och hävda att det beror på det prekära läge vi nu befinner oss i, utan detta är något som sker varje match. Oavsett motståndare. Oavsett hur matchen ter sig. Oavsett spelövertag.

Det finns alltid en liten skara – som oftast arbetar solokvist – som verkar se det som en självklarhet att skrika skällsord mot de egna spelarna från matchminut 1 till de alltid lika jobbiga extraminuterna 90+. Antagligen är fotbollsarenan en plats där man kan få ut aggressioner man samlat på sig i privatlivet eller på jobbet. Men att göra det för 250 spänn? Gentemot folk man inte känner?

”Fan vad dåliga ni är”. ”Jävla sopa”. ”Idiotjävel”. ”Pinsamt”. ”Vad gör ni på träningarna”. ”Fetto”.

Självklart representerar de en klubb man själv lägger pengar på. Och självklart vill man att de ska leverera, precis som inom vilket jobb som helst. Jag hoppas innerligen att Ni som gör allt annat än att heja fram ”erat” lag är medlemmar, vilket i så fall gör era handlingar åtminstone en halv uns relevanta.

Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras. När resultatet uteblir känner vi irritation, missmod, ilska och liknande, det som med ett gemensamt namn kallas frustration.
Man kan säga att frustration är en psykiskt negativ upplevelse för individen. Måttlig frustration är inte farlig, men om den blir för stor eller för stark kan den leda till psykiska störningar och/eller psykosomatiska sjukdomar.

Frustration känner vi nog alla ibland, men det fetstilta stycket i den annars så fint kursiva texten skrämmer mig en aning. Men å andra sidan är Bajare med lättare psykiska problem/störningar också Bajare. Och om chansen att en sådan individ skadar andra Bajare kan ses som obefintlig är det bara att skrika på.

Men nu är det så pass – att dessa människor knappast lider av Tourettes Syndrom e.d. De känner kanske helt enkelt att ingenting kan göra dom lyckliga. För höga krav? Kanske. Är för höga krav relevanta? Må hända. Men att förolämpa människor, individer, som representerar den klubb man säger sig älska till döden är inte ett beteende som bör klassas som normalt.

Förolämpning är i Sverige även ett brott enligt brottsbalkens 5 kap. 3 §. Brottet kan ge böter; om brottet anses grovt är maxstraffet 6 månaders fängelse. Förolämpning enligt brottsbalken är en gärning om den består i att någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, om handlingen inte uppfyller villkoren för förtal eller grovt förtal.

Personligen fungerar jag så, att det ska mycket till för att det ska kännas lönt att rakt ut kritisera en medsupporter för dess åsikter. Att kritisera spelare under match skulle jag inte ens tänka tanken. Jo, KANSKE att jag drar till med ett ”fan vilka usla passningar”, men aldrig genom en hel match. Jag har dock märkt, att en relativt smidig lösning är att pika eventuell bänkgranne som sitter med psykosomatiska sjukdomar. Kommer ett ”Du är det sämsta jag sett NN”, så svarar jag glatt snabbt ”Bra försök NN”.

Tvåhundrafemtio kronor för att kontinuerligt lyfta sitt lag, oavsett läge. Det är kärlek gentemot den klubb man älskar, och är värt varenda öre.
Tvåhundrafemtio kronor för ett tjog svordomar gentemot den klubb man älskar? Radiosporten och pengarna in på barnens sparkonto alternativt svärburk känns aningen mer värt pengarna.