”Uttrycket ’för många kockar…’ är enligt oss bara ett elakt påhitt av människor som inte har några vänner”. / Bara Bajens Redax

Jag håller med och skulle istället jämföra denna sida med ett hopkok av de finaste ingredienserna.

Här finner vi Patric, med en bakgrund hos Svenska Fans och en av de delaktiga i supportrarnas matchprogram. Vi finner Stefan från Go Bajen Go, vars diagram och procentuella beräkningar jag följt med häpna ögon sen den startade. Vi har Kristof, Den Osynliga Handen, som ger mig ångest för att jag inte gick längre än till Matte A i gymnasiet. Tiger-Robban, som firade 10 år på Söderstadion i samma veva som mina föräldrar tvingade bort nappberoendet från mig, samt Johannes som började sina äventyr i klacken då jag räknade äpplen och bananer i lågstadiet. Här finner vi Bondegatan-Kent, med träningsrapporter och kameran i högsta hugg. Och här finner vi GVSU vars skrivkramp har varit allt annat än välkommen – och vars återkomst på Bajenwebben glädjer fler än många.

Som sagt. Klockrena ingredienser.

De får mig att se mig själv som såsen som skär sig. En katt bland hermelinerna.

Eller… En nyfödd hermelin bland de gamla rävarna.

Vem är jag egentligen, som har mage att ta plats bland de stora grabbarna? Jag har knappast någon vi-ses-i-hissen-attityd. Ingen Lasse Asp som ivrigt väntar på att ta positionen på mittfältet från Micke Rönnberg. Och som tur är sitter man inte på bänken i denna celebra uppställning, även om det inte vore fy skam det heller.

Jag heter Thomas, var två år i samband med SM-finalen mot IFK Glenn, och hoppas kunna bjuda på bra krönikor och sköna intervjuer. Prestationsångest och perfektionism har tidigare satt stopp för min vilja att vara kreativ, men har mjukat upp mig en hel del på egna sidan DenTolfte.se.

Första intervjun postas imorgon. Jag både hoppas och tror att den kommer uppskattas av många.

Forza Bajen! / Thomas Lundberg