Streckstrider – del 2

Objects in mirror are closer than they appear

I mitt förra inlägg började jag granska hur det sett ut de säsonger vi åkt ur, eller varit ytterst nära att åka ur, från 1988 och framåt. Kan man se några mönster baserat på detta?

Det första inlägget kan ni hitta här.

I det här andra inlägget tar jag en titt på när och var vi plockat poäng. Och inte plockat dem. Samt en titt på årets säsong.

Men först en liten repetition.

De här åren har jag valt att granska:

* 1988 – åkte ur direkt
* 1990 – åkte ur direkt
* 1994 – kvar efter kval
* 1995 – åkte ur direkt
* 1999 – kvar utan kval

Notera färgerna ovan. Jag ska försöka hålla mig till dem för att det ska vara lättare att hålla reda på vilka säsonger vi åkte ur etc.

Skillnader mellan säsongerna att nämna:
* 1988 använde man 2-poängsystem
* 1988 och 1990 bestod Allsvenskan av 12 lag och man spelade 22 omgångar
* 1994, 1995 och 1999 bestod Allsvenskan av 14 lag och man spelade 26 omgångar
* 1988 och 1990 åkte lag ur direkt – två respektive tre lag – och inget lag kvalade
* 1994, 1995 och 1999 åkte två lag ur direkt och två lag kvalade

Hur ser det ut med poängutdelningen under våra fem säsonger? När plockade vi våra poäng och när var det poängtorka och vi i praktiken åkte ur?

Låt oss kolla in formkurvorna. Här har jag fått stor hjälp av Stefan på Go Bajen Go för att komma fram till ett bra sätt att redovisa siffrorna (tack Stefan!).

Kom ihåg att det var 2-poängssystem 1988. Här ser vi att efter en tidig seger följde idel förluster. Några poäng i mitten av säsongen följdes av ytterliggare en rad förluster. Den lilla formtopp som kom på slutet var för lite för sent.

Ganska likt 1988. Formtoppen kom marginellt tidigare men dog istället av tidigare.

Efter 10 omgångar med endast 2 poäng så vände det. Med en sån start var det en klart godkänd avslutning!

Efter en första seger blev det en knackig start på säsongen. Bajens öde avgjordes främst mellan omgång 16 och 22, då det endast blev 2 poäng.

4 poäng på de två första matcherna följdes av 9 omgångar med bara 3 poäng. Sen ser det ut om att det vände. Det var efter omgång 16 Zetterlund fick gå. En seger och sen följde säsongens andra formsvacka – fyra raka förluster. En magnifik avslutning säkrade dock kontraktet!

Sammanfattningsvis kan man se att det var de starka avslutningarna 1994 och 1999 som gjorde skillnaden.

1994 tog Hammarby 67% av maximala 15 poäng de sista 5 omgångarna. 1999 hela 80%. Om man tagit 67% även 1995 hade det räckt till en kvalplats.

1988 hade dock inte ens 80% av de maximala 10 poängen räckt, även om de kommit i rätt matcher. 90% hade krävts. 1990 hade det krävts 87%.

Hur var då poängfördelningen mellan hemma- och bortaplan?

Den vänstra stapeln för varje säsong avser hemmaplan och den högra bortaplan. Här räknas även hemmamatcher på Råsunda 1994-1999 som hemmaplan. Det var dock endast 1999 som vi tog poäng på Råsunda – vinst ”hemma” mot Djurgården.

1988, 1990 och 1999 tog vi nästan samtliga poäng hemma på Söderstadion. 1994 och 1995 var det i princip jämn fördelning.

Hur ser då 2009 ut så här långt i en jämförelse? Tja, lite bättre faktiskt.

Jag har valt att slänga in ytterliggare en säsong – 2002 – då jag tycker att den, än så länge, påminner mer om 2009 än de andra fem säsongerna (jag har lagt på två placeringar på varje omgång 2002 för att kompensera för att det då endast var 14 lag i Allsvenskan).

Som vi ser så låg Hammarby illa till under större delen av säsongen 2002, men vi höll oss för det mesta på rätt sida strecket. Samma sak så här långt 2009.

Dock ska vi minnas att både 2002 och 2009 endast ett lag måste kvala. Om det varit två, som 1994, 1995 och 1999, skulle det sett betydligt sämre ut.

Formkurvan så här långt. Hammarby hade en bra period mellan omgång 9 och 13. Kan vi hitta tillbaka till den formen? Eller behöver vi sätta hoppet till en stark säsongsavslutning?

Det ser bättre ut än under de fem säsonger vi granskat. Anledning till optimism? Javisst! Kan vi blåsa faran över? Absolut inte!.

Med en omgång kvar 2002 fanns det fortfarande en risk för att Hammarby skulle åka ur direkt utan att ens få chansen att kvala sig kvar.

Bonus

Jag tänkte först lägga ut de här två inläggen som ett, men då jag tyckte att det blev för långt delade jag upp det i två. I väntan på att lägga ut del två kom jag på ett nytt sätt att åskådliggöra hur det såg ut under våra fem säsonger.

Det kommer nu föra med sig att det här inlägget blir nästan lika långt som det ursprunliga som jag delade upp i två. Ett alternativ hade ju varit att skapa ett tredje inlägg, men nån måtta får det vara på hur mycket man mjölkar ett uppslag.

Nåväl, till saken. Utöver en vy över var i tabellen Hammarby låg under säsongen, eller när vi plockade våra poäng, kan det vara intressant att se hur långt ifrån man var den plats man skulle vilja, eller inte vilja, ligga på.

I det här fallet tänker jag på hur många poäng ifrån den hett eftertraktade platsen ovanför strecket Hammarby låg under de fem säsongerna.

Ligger man under strecket, är det stor skillnad mellan om man har samma poäng som den ovanför strecket och om man ligger tio poäng efter.

Grafen visar t ex att:
* Efter omgång 2 hade Hammarby 1 poäng fler än laget på platsen precis ovanför nedflyttningsstrecket
* Efter omgång 4 hade man lika många poäng (möjligtvis låg Hammarby på just den platsen)
* Efter omgång 7 hade man 3 poäng färre än laget ovanför nedflyttningsstrecket

Minns att det var 2-poängssystem 1988. Nej, vi var inte ens nära.

1990 hade vi inte vid ett enda tillfälle fler poäng än platsen precis ovanför nedflyttningsstrecket.

1994 hade vi två streck:
* Vi kom bara längre och längre ifrån att komma ovanför kvalstrecket
* Vi lyckades med minsta möjliga marginal komma ovanför nedflyttningsstrecket och ordnade en kvalplats

Fram t o m omgång 19 såg det ut som att vi hade chansen, men sen dalade vi. Slutforceringen räckte inte.

Säsongen 1999 blir bara mer och mer fascinerande ju mer man tittar på den.

Att vi klarade av att komma ovanför kvalstrecket är otroligt, då vi efter 21 omgångar låg 7 poäng under detsamma.

Vi ser att linjerna följs åt under hela säsongen. Det visar på att det var väldigt jämnt mellan lagen på de två platserna ovanför strecken. Det skiljde aldrig mer än 4 poäng dem emellan och fler än 2 vid endast fyra tillfällen.

Att Zetterlund fick gå efter omgång 16 och inte omgång 11 är också intressant. Att man åter föll ner till sistaplatsen var tydligen viktigare än att man tagit igen mycket av poängavståndet.

Om vi gjorde en likadan graf för 2009, skulle båda linjerna för det mesta ligga ovanför x-axeln. Vi får hoppas att de fortsätter göra det!