Dean, Bajen777, har gång på gång gett många Bajare något att njuta av. Ögongodis i form av filmklipp har lagts upp på E-tunaBajares Youtubekonto, och inte minst på hans Vimeo-sida som ni hittar här.
Men hur började egentligen resan?
- Jag minns inte riktigt när det blev Hammarby, bortsett från mössan man började bära vid 6 års ålder. Antagligen pga alla kompisar som var Hammarbyare.
- Jag började gå på fotboll när jag var 11-12 år, och var helt fast ca 1980. Jag började gå på alla hemmamatcher, med 1982 som den stora höjdpunkten. Sen var det lite glappt med säsongskort, då vi haltade litegrann samtidigt som man blev intresserad av mycket annat som ungdom. Men jag fortsatte följa hemmamatcherna.
- För ca 5 år sedan flyttade jag till Eskilstuna där jag nu bor med fru, ett gemensamt barn samt två bonusbarn. Abstinensen dök snabbt upp, trots innehavare av säsongskort och ständigt pendlande. Hammarbys närhet var något som saknades, och då Hammarby var väl representerat i Eskilstuna så bildades Etunabajare.
- Jag började med att filma en massa. Jag saknade en repertoar av filmer efter matcherna. Jag gillade framförallt inte års-DVDs då AIK och Djurgårdens Tifon var representerade, och jag ville ju se just Hammarby. På den vägen är det. Jag filmade i 4 år, varje hemmamatch men även några bortamatcher.
Skulle du filmat om du var bosatt i Stockholm under denna period, eller var filmandet ett sätt att komma Hammarby närmre?
- Både och. Idén föddes egentligen för 10 år sedan, för att ha som minne och visa för sina barn när man blir gammal. Idén fick ju en skjuss när man väl flyttade. Så på ett eller annat sätt skulle jag ha filmat ja.
Är det mycket du själv får ut av filmerna, eller är det också ett sätt att visa för alla vad Nr. 12 verkligen är?
- Från första början var det ju av rent egoistiska skäl. Det var min dröm att kunna titta på en film med bara nummer 12. Att samla det allra bästa med nummer 12, då publiken är en mycket stor anledning till att jag älskar just Hammarby. Men sen fick man så bra respons, som jag faktiskt inte trodde att jag skulle få, och det sporrade ju självklart till att göra det bättre och bättre. Och då kom också förfrågningar om att få filma utanför klacken och vid plan.
Var det Ok från första början att filma vid sidan av, eller krävdes ackreditering?
- I början hjälpte vakterna till, då man lärde känna dom mer och mer. Sen kom kraven på ackreditering, och då frågade jag om det. Men då hade jag också filmat så pass länge, och det blev så pass känt inom kretsen så det var inga problem att få det. Men då hade jag skött mig också. Är det så att man blir tillsagd att flytta på sig så gör man ju så klart det. Så allt gick jättebra, på alla sätt och vis. Jag vet att Äpplet gav tillstånd högst uppifrån och Rickmer har hjälpt mig jättemycket, så det var kanon på alla sätt och vis. Feedbacken var enorm. Vakterna kunde t.o.m ibland be folk att flytta på sig, för killen filmar här. Helt otroligt.
Du gick tidigare ut med att du lagt ner filmandet. Står det kvar, eller känner du att du vill hålla igång ännu?
- Jag gjorde ju en film som jag skulle ha för mig själv. Filmen, ”Bajen Nr. 12- 4 år” på 7-8 timmar, ville Supporterbutiken sälja. Så den pressades upp i form av en box på fyra skivor. Men nu får det räcka. Jag kan säga som så att jag fick inte mycket sömn under de här fyra åren. Man kommer ända från eskilstuna och lovade alla att filmerna skulle vara uppe på morgonen dagen efter match. Tänk dig själv, jag satt och klippte filmen till kanske tre på natten och sen gick jag till jobbet klockan sju. Till slut blir det väldigt mycket för en. Min dröm gick aldrig i uppfyllelse, vilket var att filma ett guld-år med Bajen. Men, jag kanske skulle behöva hålla på tills jag är 80 år.
Är det något speciellt minne som du vill plocka fram, som väcker extra starka känslor?
- Det finns ju oerhört mycket. Ett exempel är bortaresan till Vålerengen. Den var helt underbar. Med den stämningen som var både vad gäller på bussen och inne på arenan. Jag älskar ju höstmatcher, och i matchen Malmö 2007 så fullkomligt kokar det inne på Söderstadion. Folk är helt galna. Och att få med det på film… Jag får rysningar bara jag tänker på det.
- Jag tittar inte så mycket på mina gamla filmer, men ibland kan man ju sätta på en som man vet är extrem och Malmömatchen hör dit.
- Det finns så otroligt många minnen att plocka fram. Glädjen över huvud taget efter målen, Petters kryssmål, när spelarna efter ett mål springer fram till en helt galen publik. Det är smådetaljerna egentligen som gör det.
Sämsta minne då? I fjol förlorade vi, trots tvåmålsöverläge, mot ett Bajen-klätt GAIS med 4-2. Jag vet att du hade med dig din son på den matchen. Hur går tankarna där?
- Jag vet själv när man var liten, då grät man när Hammarby förlorade. Man ville inte gå in genom dörren hemma igen förrän alla hade somnat.
- Nu när man har en son försöker man att inte visa besvikelse, utan istället se hans glädje. Han är glad bara över stämningen runt omkring planen. Och det är ju det allt handlar om.
Men var ju hans första match och självklart ville jag att hans första match skulle bli en vinst. Men det kommer fler matcher.
Nu när du lägger kameran på hyllan. Vet du någon som tänker ta upp filmandet?
- En del frågor har ju dykt upp. BajenBeer vet jag gör jävligt bra filmer, och jag vet att han skulle fortsätta filma nu. Jag har pushat och sagt det, att det här handlar ju om att Vi ska föra traditionen som byggts upp sedan 70-talet vidare, om vi pratar just Nr. 12. Och det ska vi ju dokumentera, precis som allt annat stort. Så det är på G. För 4-5 år sedan var det inte alls vanligt att man filmade. Nu förtiden gör ju var och varannan person det.
Man blir också påmind om hur viktigt just Hammarby är för yngre. Under signaturen Captain Oats skrev ju Anton Meyer, 15 år, ett inlägg på Söderst@dion om just hur de äldre påverkar yngre.
(Läs det HÄR)
- Mycket bra. Det är ju ett ansvar för oss som är lite äldre att bygga på. Nånstans ska man väl kunna lite grann om Hammarbys historia, så man inte bara klampar in. Där är det ju viktigt. Dels filmerna, och det du håller på med. Du intervjuar folk som har varit med tidigare. Man får då ut ett budskap, vad allt egentligen står för. Det är en tradition som förs vidare, som inte minst byggs på för ungdomen. Ger man dom inte grunden så får dom ju bygga från början.
Angående historia. Känner du att många supportrar glömt historian, och efter guldet ställer mycket högre krav på laget och samtidigt visar upp en negativ syn på allt?
- Direkt efter guldet tycker jag att det blev en viss splittring, då vissa verkade glömma vad Hammarby egentligen betyder och står för. Som det är just nu tycker jag nästan tvärt om. Jag tycker framförallt ungdomarna har tagit till sig historian, och börjat bygga på något riktigt riktigt häftigt. det är nu vi börjar komma in i någon slags symbios.
Tack Dean. Trots att du inte längre filmar, så vet jag att filmerna i sig kommer glädja många fram över.
Har ni inte boxen, så köp den! Bajen777 bloggar här
1 Kommentarer
Fortfarande kan jag inte sluta förundras över mycket av sin egna tid denna karl verkligen har lagt ner. Minns att jag pratade med honom strax innan premiären i våras, och han kunde inte minnas hur det var att se en hel match, eller ja en match över huvud taget..
Som sagt. Köp boxen. Väl värt!!