Frågan är vilka förluster som egentligen är de värsta. De där man aldrig är på banan från start eller de som slutar med en forcering ”värd ett bättre öde” myriad av brända frilägen och ett stolpskott i 94:e minuten. Det är de bra lagen som har tur, tur är något man arbetar till sig, och Hammarby är inte ett bra lag just nu. Det var å andra sidan inte Helsingborg heller, och tidvis fick de fyra mer eller mindre nya spelarna i offensiven dem att se ut som… ja, Hammarby under våren. Vlado Zlojutros genombrottsvilja och snett-inåt-bakåt-inlägg, Claudios speed och Rafaels tyngd är gejer som kommer att kunna ha betydelse under hösten. För att inte tala om Andreas Dahls frisparkar.

Men hedersamma förluster är det vi minst av allt behöver i den nuvarande situationen. Det är tretton matcher kvar och typ 14 poäng att skrapa ihop.

***

Innan Helsingborgsmatchen antog vi att Hammarbys hopp var att hålla tätt bakåt och sedan dra in en fast situation då och då för att plocka någon poäng här och där. Efter Helsingborg känns det som om alternativen är något fler, vilket om inte annat borgar för intressantare fotboll. Det blir inte så mycket intressantare än matchen ikväll. Det finns en gammal sliten klyscha som lyder ”sexpoängsmatcher” men när vi tänker på Djurgården-Hammarby är det i underkant utav bara helvete. Vi skulle snare kalla den en ”fjortonpoängsmatch” (dvs en seger som är absolut nödvändig för att Hammarby ska få ihop de där poängen när den här till synes oändliga men ändå läskigt korta hösten är slut) eller en ”trettiomljonersmatch” (för en nedflyttning lär förstås vara ännu bra mycket dyrare än det liggande sparpaketet, fast det där med konkreta eller semi-konkreta siffror har säkert Osynliga Handen bättre koll på) men vi kallar den bara, kort och gott, den viktigaste matchen för Hammarbys fortlevnad på väldigt väldigt länge, allldeles oavsett de känslomässiga aspekterna, derby i fiendeland, motståndare med ett om möjligt ännu mer prekärt läge, tidigare matcher beskrivna i kolsvarta kvällstidningsrubriker, etc etc etc.

Det jävliga är att vid en förlust kommer nästa match, och matchen efter det, och de elva matcherna efter den, att bli ännu viktigare. 

***

Vi vill se Hammarbys yttrar tvinga Tauer, Haginge och Johannesson att försöka vända på en femöring. Vi vill se Andreas Dahl mata in boll på boll på boll mot Kuivasto och Wahlström, helst mitt emellan dem för största effekt. Vi vill se Claudio skicka upp sin bevakare på läktaren som hans pseudo-brasilianske företrädare Erik Johansson en gång så oförglömligt gjorde mot Abgar Barsom och någon som kan finnas i boxen och nicka in den.

Vi vill se Rami Shaaban tysta tvivlarna med handling lika väl som ord *)

Det är vad vill se, fast det är knappt så att vi vågar.
Vi ses på andra sidan…

*) Vi skulle gärna länkat till det relevanta och intressanta blogginlägget, men då Rami tyvärr välger att blogga på Djurgårdens riskkapitalist Douglas Roos personliga webbsatsning snarare än att välja ett ställe som, tja, exempelvis Bara Bajen så skulle det kännas fel, särskilt en dag som denna… men läs för all del Mobius tidigare inlägg för en kort sammanställning.