Det återstår just nu 11 omgångar av årets allsvenska. Inför varje omgång kommer det att resoneras, spekuleras, gissas och hoppas. Kommer poängen att trilla in i den takt som behövs? Kommer våra bottenkonkurrenter komma ikapp oss? Vilka lag kan vi vinna mot? Vilka lag måste vi vinna mot?
På något sätt får man väl se det som att vi får valuta för våra säsongskortspengar. Varje spelomgång kommer att ha stor betydelse. Hela hösten.

Senast, till exempel, hade jag faktiskt en tro på att vi skulle kunna ta vår andra raka seger och glida ikapp lagen ovanför lite grann. Dock ville vare sig den stora fotbollsguden eller Markus Strömbergsson att så skulle ske så det blev att inkassera ytterligare en förlust. Men om vi håller oss kvar vid Strömbergsson ett tag så tänkte jag poängtera att jag faktiskt INTE tyckte att Elfsborgs straff var felaktig. Hårt dömd? Javisst! Osmidig? Ja, det också, efter tre utdelade tveksamma straffar lagen emellan. Men felaktig? Nix.
Nu har en del av fokuset efter matchen handlat just om denna straffsituation och betydelsen den hade för matchens utgång. På samma sätt diskuteras frisparken som gav 1-0 till Elfsborg och där hade jag svårt att se exakt vad som hände så jag vill inte uttala mig. Men det jag kunde se var i alla fall att under stora delar av matchen (främst då i första halvlek) spelade vi jämnt med ett av topplagen och precis som mot Helsingborg hade resultatet kunnat bli lite annorlunda om vi hade haft lite tur. Men nu hade vi inte det och förlusten var ett faktum.

Hur kommer det då bli med turen framöver? Ja, det återstår att se. Men om vi inte vill förlita oss på turen så gäller det helt enkelt att gnugga vidare och det är precis vad laget gör. Varje dag. Varje vecka. Idag till exempel. Nere på Årsta IP. Återigen styrde jag kosan dit och tog mig en titt på ”gnuggerierna”. Snabba passningar, väggspel, fyrmålsspel, tvåmålsspel och maxlöpningar. Det är kul varje gång att komma ner till Årsta och spana in allt som sker och jag kan rekommendera alla som kan att göra det när tillfälle ges.

Hur såg det ut då? Igor saknades exempelvis fortfarande i den kollektiva träningen. Claudio var med på de flesta övningarna, men inte på alla. Monday var tillbaka för fullt (han satt ju på bänken senast) och Totte likaså. Däremot gick det inte att utläsa några startelvor eller liknande. Det är för lång tid tills match för det. Men tändningen finns där hos de flesta spelarna. Aggresiviteten och viljan. Och den får gärna hänga kvar.

Nedan lite bilder från tisdagsträningen:

Årsta IP – Bajenland

Carlos mot Castro

Vem når bollen?

Claudio da Silva

Var är bollen?

Monday är med för fullt

Nathan dirigerar

Rafael Magalhaes

Rami motar bollar

Claudio da Silva pustar ut

Mikkel på finbesök på Årsta IP

Emil och Andreas stannar kvar och nöter lite extra

Våra gamla bekantingar kör vidare med sitt boulespelande bredvid träningsplanen

Sponsorerna syns även på Årsta IP