Hammarby tog emot Elfsborg i Lördagens match på Söderstadion. Domare i matchen? Markus
Strömbergsson.

Jag såg en intervju med Markus Strömbergsson på Svenska Fans Fan-Tv innan säsongen drog igång. Intervjun gjorde att jag såg på honom som en som stack ut. Han vann min respekt och jag kände tillit. “Den här killen är bra”.

Samma Strömbergsson godkände Helsingborgs mål på Olympia, trots att Poppen var trängd. Och trots, att domarkåren innan säsongen gick ut med att man skulle vara hårare vad gäller klunghörnor.

Samma Strömbergsson hittade på något konstigt sätt två straffar när Hammarby och Elfsborg möttes i Säsongens första omgång på Borås Arena. Två straffar är väl inte det konstiga i sig. Det konstiga är situationen där Strömbergsson blåser och plockar fram det gula kortet och ska precis varna för filming, när linjestinsen ger sig in i matchen. Att han befann sig längre bort från situationen , så ser han tillräckligt bra för att på 5 sekunder få Strömbergsson att ändra sitt beslut.

Samma Strömbergsson tog alltså tillfället i akt, och lade till ännu en usel insats till sitt CV inför närmast kommande FIFA-mästerskap.

Jag tänker inte ta upp de frisparkar/straffar/domarbeslut som gick i Hammarbys favör. Utan vad jag, som Hammarbyare självklart reagerar på, är frisparken till 0-1 samt straffen som resulterade i 1-3. Jag håller med kommentatorerna för dagen fullständigt. Beröring av boll sker från Ellos-spelarens sida, och det ska därför inte vara straff. I situationen som resulterar i frisparken går Dahl in med fart och kraft, men på boll, och träffar boll endast.

Kanske har jag för grönvita ögon för att uttala mig endast två dagar efter match. Men Feelgood-Bajare får också bli Bitter-Bajare ibland. Att kalla dessa en Domarskandal och skälla hela förluster på Markus är ingenting jag tänker göra, då det inte är Markus förtjänst helt och hållet. Men en bidragande orsak till att dessa förluster känns ännu mer bittra är han absolut.

Strömbergsson dömde också den 12:e Juli Helsingborg – Elfsborg. I den 55:e matchminuten skallades han, oavsiktligt, av Martin Ericsson. Någons positionering var troligen inte den bästa. I en intervju med GD.se får Strömbergsson frågan om han har varit med om liknande händelser förut, och svarar följande:
– Jag brukar säga att jag är en seriefigur. Förra året när jag dömde Gais–Kalmar, bröt jag armen. Och för två år sedan fick jag en boll på mig så revbenet sprack – men båda gångerna fullföljde jag matchen.

Att ta alla dessa situationer var för sig skulle inte få mig att reagera egentligen. Men att samtliga sker under en och samma Proffsdomares sida, gör att det går ej att undvika. Markus Strömbergsson är huvuddomarnas svar på Henrik Andrén (Tappade flaggan och missade Paulses mål mot Skansen i vårderbyt – missade ett Brasse-mål mot USA i Con Cup – missade tillsammans med Anders Frisk en solklar hands av Frölundas Sandklef mot Bajen 1998)

Tre incidenter på tre år, och Strömbergsson verkar vara en domare som inte viker ner sig, utan fullföljer det han påbörjat.

Tre mycket tveksamma domarbeslut på tre matcher, och Strömbergsson sopar banan med både respekten från min sida samt beteckningen ”proffs”.