1961 – Bamsing stångkorv!

Efter att 54:orna tagit Hammarby från en tillvaro i anonymitet till att ta en plats i den svenska toppfotbollen – vilket vi än idag skördar frukterna utav – hade man varit nere i Division II och vänt en gång (maratonsäsongen 1957-58).

Säsongerna i Allsvenskan fram till 1961 hade man annars mest huserat i mitten av tabellen.

1961 blev dock en säsong då Hammarby fick kämpa för att hålla sig kvar. Och en dramatisk avslutning blev det.

Bland spelarna i truppen 1961 kan nämnas:
”Råttan” Boman
Aldor Eriksson
”Acke” Eriksson
Bo Friman
”Janne” Holmberg
Sven Jansson
”Larsa” Johansson
Arne Larsson
Sven Lindberg
Gösta Lundell
Hasse Nell
”Lasse” Nordin
Inge Persson
”Ya” Skoglund
Bernt Westerlund

Det här var även Tom Turessons debutsäsong i den tigerrandiga tröjan på A-lagsnivå. Han gjorde 4 matcher under säsongen. Turesson spelade 15 säsonger, 282 seriematcher och gjorde sammanlagt 91 mål för Hammarby.

Den allsvenska säsongen började med en riktig käftsmäll: förlust med 7-1 mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi (den gamla förstås). Det här var Bebben Johanssons match, då han gjorde matchens sista 5 mål. Han gick sen och vann skytteligan på 20 mål (det var så lite så!).

Sen blev det långsamt, mycket långsamt, bättre: 0-5, 0-1, 4-4.

Efter 4 matcher med en poäng och en målskillnad på 5-17, så låg Hammarby naturligtvis sist.

Efter det så blev det en mer normal säsong och i de följande 7 matcherna tog man hälften av de tillgängliga poängen.

När serien vände låg man fortfarande på en plats i bottenregionen.

Mycket mål blev det när Hammarby spelade. 19 mål framåt var betydligt fler än bottenkollegerna. 35 insläppta var dock i än högre grad betydligt fler.

Bästa meriten under vårsäsongen var segern med 1-0 borta mot regerande svenska mästarna IFK Norrköping. Målskytt? ”Ya” Skoglund på straff.

I 4-2 förlusten mot Hälsingborg i den 11:e omgången, blev Hammarby första lag att göra mål på Kalle Svensson efter att hans comeback i Allsvenskan (Svensson höll nollan i sammanlagt 296 minuter). Hälsingborgs 1-1 kom förövrigt på frispark, slagen medan Hammarbyspelarna diskuterade hur man skulle ställa upp sig.

I den första omgången efter att serien vände, blev Hammarby även första laget att besegra Hälsingborg med Kalle Svensson i målet. Matchen slutade 2-1 efter mål av ”Ya” Skoglund och ”Larsa” Johansson.

I den 20:e omgången lyckades Hammarby åter besegra svenska mästarna IFK Norrköping. Den här gången var ”Acke” Eriksson ende målskytt.

I omgången efter åkte man dock på en andra storförlust mot IFK Malmö och inför den sista omgången låg Hammarby under nedflyttningsstrecket.

Hammarby hade legat i bottenskiktet hela säsongen. Inför den sista omgången riskerade tre lag hamna på näst sista plats och åka ur Allsvenskan; Hammarby, Degerfors och AIK.

Förljande matcher i den sista omgången var avgörande för vilket lag som skulle följa Sandviken ur Allsvenskan:
* Degerfors – AIK
* Hammarby – IFK Göteborg

Förutsättningarna var:
* Om Degerfors och AIK spelade oavgjort, måste Hammarby vinna
* Om Degerfors eller AIK vann, räckte det med oavgjort för Hammarby

Motståndet var inte det enklaste dock; IFK Göteborg som kämpade om det Stora Silvret.

”Säg ‘bamsing stångkorv’ eller säg vad ni vill som egentligen inte har någon mening utanför den allra innersta söderkretsen, smaka ordentligt på magin i tungomålet och ni kan kanske hitta förklaringen till att det just är Hammarby, som gör sådana här matcher”. Så började artikeln i Årets Fotboll 1962, som beskrev den dramatiska avslutning på Allsvenskan 1961.

”Filmens thrillermästare – Hitchcock och hans efterföljare – kunde inte ha gjort det bättre”, inledde Svenska Dagbladet sin matchrapport.

Dagens Nyheter skrev: ”Dramatiken ställdes på sin yttersta spets på Råsunda, där 21 247 åskådare var åsyna vittnen till en match som måste föras in i fotbollens minnesarkiv under den kräsna rubriken ‘Historiska kamper’”.

Redan efter 32 minuter var Göteborg uppe i en 3-0 ledning, efter att ha gjort 1-0 i den sjunde minuten. Åskådarna såg matchen som förlorad och frågade sig hur många mål ”kållarna” skulle göra i dag. Senast blev det sju…

Men 6 minuter före paus reducerade ”Ya”  Skoglund på ett långskott och man gick till halvtidsvilan med ett 3-1 underläge.

I paus talade lagledaren Lennart Nyman till laget i omklädningsrummet:
”Nu, grabbar, finns det bara en sak att göra – att inte bara gå in för att göra mål utan att i första hand lugna upp oss, spela spelet och hoppas att fru Fortuna är med oss. Vi får under alla förhållanden inte försöka vinna. Bara inrikta oss på att hindra Göteborg göra fler mål och hoppas att vi själva kan göra två. Det räcker.”

En bit in i andra halvlek kom den sensationella och gastkramande omsvängningen. ”Larsa” Johansson smällde in 2-3 tätt under ribban i den 77:e minuten. Hammarby låg nu på för ytterliggare ett mål och fem minuter senare kvitterade ”Larsa” på skott efter en petning från ”Ya” Skoglund på en frispark.

Råsunda exploderade i ett fantastiskt jubel. Jublet fick än mer kraft när det några sekunder senare kom upp på resultattavlan att Degerfors tagit ledningen mot AIK.

Degerfors ledningsmål gav laget extra energi. Hammarby koncenterade sig nu på försvaret och ”Acke” Eriksson flyttades ner för att förstärka.

3-3 stod sig till slutet och stora glädjescener utspelade sig på Råsunda. Inge Persson slog tre-fyra baklängesvolter, supportrar rusade in på plan, alla kysste alla och både Lennart Nyman och tränare Folke Adamsson – som hade tänkta att sluta efter säsongen – hissades.

Årets Fotboll avslutade sin artikel med att säga att Hammarby är ett lag ”som väl många gärna ser som allsvenskt, eftersom det har en irrationell charm, som inte är så vanlig”.

Folke Adamsson hissas efter 3-3 matchen. Adamsson tog Hammarby från Division IV till Allsvenskan på 6 säsonger.

Laget:
Sven Lindberg – Sven Jansson, Hans ”Hasse” Nell – Gösta Lundell, Arne Larsson, Inge Persson, Tom Turesson, Lars ”Lasse” Nordin, Lars-Ove ”Larsa” Johansson, Karl-Evert ”Ya” Skoglund, Axel ”Acke” Eriksson

Resultat och sluttabell:
* Degerfors – AIK 2-0 (0-0)
* Hammarby – IFK Göteborg 3-3 (1-3)

Då Djurgården spelade i Division II denna säsong, var Hammarby för första gången sedan 1920-21 Stockholms bästa lag.

Bästa målskytt 1961 var ”Larsa” Johansson på 10 mål, följt av ”Ya” Skoglund på 9. Flest matcher spelade ”Acke” Eriksson, ”Larsa” och Arne Larsson, samtliga 22 matcher.

Hammarby tog 10 av sina poäng på hemmaplan och 9 på bortaplan.

Jag avslutar med ett antal statistiska sammanställningar i diagramformat.

Under de fyra första omgångarna tog man endast en poäng. Omgångarna 13-16 var den näst sämsta perioden, med endast två poäng på fyra matcher.

Bäst var man på slutet, då man tog fem av åtta poäng.

Man låg runt nedflyttningsstrecket hela säsongen, men mestadels på rätt sida strecket. Men det var en svajjig avslutning.

Endast under en omgång var det mer än sämre målskillnad som höll Hammarby under nedflyttningsstrecket och då var det endast med en poäng. Men ett tag låg man på rätt sida med hela fyra poängs marginal.

Faktiskt hade man samma poäng som laget ovanför strecket i 13 av de 22 omgångarna, trots att man själva endast låg på den platsen under 7 omgångar. Det var jämnt i botten.

Men med en kvart kvar av säsongen, underläge med 3-1 och oavgjort i Degerfors, verkade platsen ovanför strecken långt borta.

När vi jämför vår- och höstsäsongerna så tittar vi på alla fyra bottenlagen. Samma fyra lag låg på de fyra sista platserna när säsongen vände som när serien var slut. Siffran inom parentes visar placeringen efter halva säsongen.

Samtliga fyra lag bättre på hösten än på våren. Men inget av lagen kunde ända komma ikapp något av lagen längre upp i tabellen.

Mest fantastisk är Degerfors förvandling. Från att vara seriens sämsta lag till en form som endast kunde matchas av seriesegrarna Elfsborg.

AIK hade sämst förbättring och fick därigenom ta steget ner till Division II.

Diagrammet visar hur Hammarby klarade sig mot de fyra topplagen, de fyra mittenlagen respektive de andra tre bottenlagen.

Häpnadsväckande siffror! Hammarby tog klart störst andel av poängen mot topplagen!

Detta är så pass fantastiskt att det föranleder att även se på faktiskt tagna poäng.

Vi kan konstatera det otroliga faktumet att Hammarby tog fler poäng sammanlagt mot de fyra topplagen än mot övriga sju (7) lag tillsammans! Jag undrar om detta kan vara något unikt för ett lag som undgått nedflyttning med en poäng.

Det ska tilläggas att 1961 var en väldigt jämn allsvensk säsong. Poängavståndet mellan serietvåan IFK Norrköping och nästjumbon AIK var bara åtta poäng. Det motsvarar endast fyra segrar. Skillnaden mellan medalj och nedflyttning har väl sällan varit så liten.

Hur som helst – Hammarby var klara för Allsvenskan 1962!