Notera att inlägget har uppdaterats med fakta från den avslutade säsongen 2009.
*********************
Tränarkarusellen har verkligen snurrat i år. Och till slut fick alltså även Bajens Tony Gustavsson gå.
Allt för att under hösten ”säkra” det allsvenska kontraktet.
Om tränarbytet – där Thom Åhlund går in istället för Tony Gustavssons – får önskad effekt står skrivet i stjärnorna. Men det blir helt klart en hel del intressanta matcher under hösten.
Helt uppenbart är det i alla fall att tränarbyten och tränarförändringar under pågående säsong har blivit ett allt vanligare sätt att få till en nytändning i klubbar där laget inte svarat upp mot ställda förväntningar.
Effekten av dessa tränarbyten är dock rätt dunkel.
Hur det hade gått om tränaren istället hade fått fortsätta säsongen ut blir – per definition – oklar.
En relativt nyligen genomförd studie kring elithockeyn i Sverige indikerar dock att tränarbyten under pågående säsong knappast är värt besväret. Men det är just hockey det…
Frågan är hur det ser ut för allsvenska lag som bytt tränare under pågående säsong?
Det blir således en fråga för detta inlägg här på Bara Bajen….
*********************************************
Underlaget för denna analys utgörs av samtliga allsvenska lag mellan åren 2000 – 2009 som valt att ersätta sittande tränare - alternativt gjort mer genomgripande förändringar på tränarposten – under pågående säsong.
Hela underlaget för analysen – som alltså omfattar även innevarande säsong – hittar du HÄR. Inbillar mig att det är relativt korrekt och komplett, men hittar ni något som ser tokigt ut uppskattar jag naturligtvis ett mail.
Helt uppenbart är att tränarbyten under pågående säsong är ett fenomen som – se illustrationen nedan – varierar kraftigt från år till år.

Totalt sett har – sedan den allsvenska säsongen 2000 – 23 allsvenska tränare fått lämna sina poster under pågående säsong. Något som med andra ord i snitt ”drabbar” 1 av 6 tränare.
Men, till frågan: ”Har tränarbytet någon effekt”?
Det något – kanske – överraskande svaret är faktiskt att tränarbyten mycket väl kan ha en positiv effekt. Se diagrammet nedan.
Även om inte effekten är helt entydig så har 13 av de 23 lagen förbättrat sin snittpoäng med minst 10%, medan snittpoängen för de 10 förändrades efter tränarbytet.
Till exempel gick Bajens snittpoäng från 0,90 poäng per match före tränarbytet till magra 0,33 poäng per match efter tränarbytet.
Det intressanta är kanske att de lag som faktiskt förbättrade sig gjorde det rejält. Snittförbättringen för dessa lag är hela +90%, dvs. nära en fördubbling av poängskörden.
Den genomsnittliga förändringen för de lag som det gick sämre för stannar vid -37%.
Slutsats?
För det första, ett tränarbyte leder oftare till en förbättring än en försämring.
För det andra, den genomsnittliga förbättringen är betydligt större än den genomsnittliga försämringen.
Med andra ord, går det kasst verkar det inte finnas mycket att förlora på ett tränarbyte.
Om vi antar en 50% ökning av poängsnittet för vårt Bajen innebär det att vi – i den bästa av alla världar – landar på 31 poäng efter 30 omgångar. Istället för 27 poäng. (Obs. Avser säsongen 2009.)
Jag behöver knappast peka på den potentiella skillnaden.
Värt att nämna i sammanhanget är dessutom att tabellmässigt så avancerade 50% av lagen som bytt tränare uppåt med minst en placering fram till säsongens slut medan 36% av lagen slutade på samma tabellplacering som vid tränarbytet. Endast de återstående 14% av lagen tappade minst en tabellplacering.
Mot bakgrund av dessa siffror blir det nästan en gåta varför inte fler lag i trångmål tar den chans ett tränarbyte ger.
Detta var alltså teorin. I höst får vi facit.
*********************************************
För er som är intresserade av ytterligare resultat av den gjorda analysen följer nedan – i punktform – några ytterligare observationer:
- 70% av de lag som bytt tränare under pågående säsong har – vid själva bytet – legat på någon av de 3 sämsta placeringarna, dvs motsvarande dagens nedflyttnings- och kvalplatser. Tränarebyte är med andra ord ett bottenlagsfenomen.
- Bäst placerade lag att sparka sin tränare var IFK Göteborg som 2006 låg 5:a när man gjorde sig av med Arne Erlandsen.
- 43% av lagen har gjort tränarbytet före det att halva säsongen spelats. Resterande 57% någon gång under andra halvan av säsongen.
- Det finns inget samband mellan förändring av poängsnittet i förhållande till när tränarbytet sker under säsongen.
- Det snabbaste tränarbytet under den studerade perioden gjordes av AIK efter omgång 3 säsongen 2004.
- Det lag som väntade längst med tränarbytet var GIF Sundsvall som 2008 bytte tränare efter omgång 24.
- Örgryte IS i år (2009) är det lag som gjort den mest remarkabla förbättringen i sitt poängsnitt efter tränarbytet; från 0,17 poäng/match före till 0,67 poäng/match efter.
- Djurgårdens IF är det lag som sedan 2000 gjort flest antal tränarförändringar (3 st) under pågående säsong.
- Mest benägna att sparka tränare under pågående säsong är annars IFK Norrköping (sparkar tränare under varannan spelad säsong), samt Trelleborgs FF och Djurgårdens IF (med en sparkad tränare under var tredje spelad säsong).
Det var allt för nu.
Go Bajen Go




12 Kommentarer
Go Bajen Go
Bra jobbat grabben – men den viktigaste frågan är fortfarande obesvarad.
Betydde tränarbytet att laget ifråga klarade kontraktet och blev kvar i högsta serien.
För det är väl det saken gäller – så också för Bajen.
Vi får i det här läget hoppas på att undantaget bekräftar läget.
Vi får i det här läget hoppas på att undantaget bekräftar regeln. Rev.
Ett mycket intressant inlägg! Saknar dock en sak; vad var den omedelbara effekten av bytet? Alltså den kommande matchen efter bytet, eller de tre kommande matcherna?
Slumpen…
Det beror naturligtvis i första hand på var laget låg när tränarbytet skedde, men vart tredje lag som legat risigt till har vänt situation till det bättre.
I Bajens fall ska vi ju ”bara” upp från kvalplats…
Joakim…
Har fokuserat på slutresultatet. Din fundering får nog anstå till en annan kväll
Tränarbyten brukar alltid komma då laget haft en period då man presterat långt under förväntan. Det är inte orimligt att tro att även i ett lag där tränaren sitter kvar, presterar bättre efter en sådan period.
En annan viktig fråga för er Bajare är väl om spelet blir roligare och stämningen bättre, poängen är väl underordnat?
Av 13 lag som legat nere i skiten (fyra sista placeringarna) har väl inte resultatet varit särskilt övertygande. Räknar bara på fram till 2008 då ingen ännu vet hur det slutar i år.
2002
Trelleborg: 14 -> 14. nerflyttning
Norrköping: 14 -> 13. nerflyttning
AIK: 12 -> 7. kvar
Göteborg: 11 -> 12. ner till kval, dock vinst i kvalet
2003
Öster: 13 -> 13. nerflyttning
2004
Trelleborg: 14 -> 14. nerflyttning
Landskrona: 12 -> 11. kvar
2005
Sundsvall: 14 -> 13. nerflyttning
2006
Örgryte: 14 -> 14. nerflyttning
Häcken: 14 -> 12. upp till kval, dock förlust i kvalet
2007
Örebro: 14 -> 12. kvar, endast lag 14 åkte ur
2008
Norrköping: 16 -> 16. nerflyttning
Sundsvall: 15 -> 15. nerflyttning
I tre fall har alltså tränarbytet gjort att klubben klarat sig kvar. Häcken 06 gjorde ett försök och kom upp till kval men misslyckades, Blåvitt 02 klarade sig visserligen kvar, men tränarbytet ledde till ytterligare tappad placering.
Kanske bör man också tillägga AIK 2004 då man bytte efter 3 omgångar och åkte kana från plats 8 till 13 och således flyttades ner.
Min slutsats: Vid två tillfällen har det blivit sämre, vid tre bättre, ett bättre men inte tillräckligt bra. Och vid åtta tillfällen, dvs mer än hälften, har det inte spelat någon roll – nerflyttningen har ändå blivit ett faktum.
Dock är det ju så (om man bortser från AIK som bytte efter tre omgångar och som jag därför känner att jag har rätt att bortse från) att inget lag som legat på kvalplats eller högre har åkt ur det år de bytt tränare.
Samtidigt är det bara Örebro som efter ett tränarbyte på nerflyttningsplats lyckats klara kontraktet.
Tack Gocke för genomgången den stämmer med erfarenheter inom hockeyn dvs. Boorkeffekten eller Åhlundeffekten är inget att direkt hoppas på, tyvärr. Men som sagt undantaget kanske bekräftar regeln i detta fall. Vilket vi alla hoppas på.
Laget kanske bestämmer sig för att spela för Tony, han var ju omtyckt bland de flesta av spelarna, vad jag förstår. Plus att den tolfte spelaren stöttar laget nu i motgång. Det kan bli avgörande.
Min poäng är att ett företag av Bajens storlek bör ha alternativa lösnigar på att laget inte presterar som man hoppats – förstärka lagdelar, stötta med idrottspsykologisk kompetens till tränare och spelare. Det sista förslaget om psykologisk stöttning är en självklarhet inom amerikansk och central europeisk proffsidrott, här ses det ofta tyvärr som ngt flummigt.
Idrottspsykologi handlar inte om att laga ngt som gått sönder utan stötta och förstärka det friska. Vi kan ju se vad det betyder för damlandslaget – särskilt i svåra situationer.
Man ska inte lämna ngt åt slumpen – särsilt inte i Bajen.
En annan möjlig förklaring till ujs förbättring kan stavas Allbäck/Santos som båda återkommit från långa skador lagom tills Hareide tog över…
Tycker att tränarbytet känns mer och mer konstigt. Framförallt då Tony haft truppens förtroende. Tror att tränarbyten får mest positiv effekt om truppen är missnöjd med ledningen och därför inte ”jobbar tillsammans”.
Tillsättningen av MA som VD känns som den största snedrekryteringen i bajen sedan juggarna…
Det finns en grupp-psykologisk effekt av att byta tränare.
En grupps utveckling genomgår ett antal faser (ta fasnamnen med en nypa salt, minns inte exakt vad de kallades):
Första fasen är en ”artighetsfas” under en sådan fas så presterar man ofta ganska bra. Man tar hänsyn till varandra och är allmänt socialt duktiga. Under en sån fas kan man prestera upp mot 75% av sitt max.
Nästa fas är en rollsökningsfas, där går prestationen ner mot 40-60%.
Sen hamnar man i en fas där rollerna sätts och man börjar prestera bättre (minns inte vad den fasen heter) 75-80%.
Slutligen kan man hamna i en ”optimal-trygghets”-fas där man kan prestera upp mot 100%
Problemet om man som Tony Trixar väldigt mycket med laguppställningar, taktikändringar osv. att man kastas ner i rollsökningsfasen och presterar dåligt. Ofta kommer man inte ur den för att man inte har riktigt klara direktiv eller vet exakt hur man ska agera. Dvs man når aldrig trygghetsfasen. När man från att ha varit i en konstant rollsökningsfas med prestation på mellan 40-60% så finns det en möjighet att man vid ett tränarbyte genom att flytta hela gruppen till en artighetsfas höjer prestationen upp mot 75%. Seden gäller det för den nya tränaren att vara väldigt tydlig med spelide, spelsätt, matchordrar osv för att komme igenom rollsökningsfasen så snabbt som möjligt.
Så låt oss hoppas att Åhlund kan föra upp laget från 50% av sin kapacitet till 75% bara genom att komma in. Att han genom tydlighet hur han vill spela och en relativt enkel spelide med tydliga roller kan snabbt dra spelarna genom rollsökningsfasen och in i nästa fas så tror jag att bytet kan ge effekt.
Som sagt detta är en psykologisk gruppteori som jag bara minns sisådär bra. Så ta det med en nypa salt men i det stora hela så är den någorlunda korrekt återgiven.
Gillar kommentarerna till inlägget. Bra och insiktfulla.
Naturligtvis har förutsättningarna varit otroligt olika. Ett lags situation har inte varit det andra laget likt.
Och hur har det gått för lag som varit PÅ VÄG att kicka tränaren men valt att INTE göra det? Det får vi aldrig reda på.
Men effekten totalt sett – i termer av vad siffrorna i inlägget visar – är svårt att argumentera mot.
Sedan är det ju knepigare för ett lag som ligger på sista plats i samband med tränarbytet att häva sig upp på kvalplats eller till en plats ovanför alla streck. Speciellt om det sker på den senare delen av säsongen.
MEN, Bajens situation är ändå lite annorlunda i år.
Fler lag 3-4 stycken (=räddningsplankor) ligger inom räckhåll (3-4 poäng) för Bajen med 9 omgångar kvar.
Samtidigt startar Bajen inte från en sistaplats utan från en kvalplats.
Låt mig även påpeka en sak. Även om jag lidit av de uteblivna framgångarna i år och förra året hyser jag stora sympatier för Tony. Han hade gärna fått lyckas för mig.
Och låt oss inte ta ifrån honom att han faktiskt ”ägt” ´de derbyn han har coachat Bajen på ett unikt sätt. Samt att han tog oss till Intertoto-seger.
Samtidigt finns det faktiskt supportrar i andra kulörter som – av lite olika skäl – kunnat finna glädje i Tonys allsvenska närvaro.
http://grogga.blogspot.com/2009/09/tack-for-allt-tony.html
Så låt mig avsluta det här inlägget med ett ”stort tack Tony” trots att jag misstänker att han inte kommer ta del av den hyllningen.