Det har länge pratats om bristen av en segmenterad allsvenska men de två senaste säsongerna har vi för första gången på mycket längre börjat kunna skönja ett mer utkristaliserat topp 4 skikt. Till stor del är det en produkt av sämre konkurrens i och med Hammarbys och Djurgårdens dåliga prestationer.

Med tanke på att konkurrensen i allsvenskan nu förväntas att minska än mer, (i och med Hamarbys och kanske även Djurgårdens uttåg) så kan vi förvänta oss topplag som för första gången på väldigt länge ges mycket goda förutsättningar att bita sig fast i toppen, vinna marknadsandelar och till och med stärka sina positioner internationellt.

Ett par, tre år i Superettan ger de allsvenska toppklubbarna precis den lugn och ro de behöver och riskerar samtidigt att göra Hammarby Fotboll till att bli en leverantör av talang till just de större allsvenska klubbarna. Och talang är något som vi har i ungdomsleden, precis som West Ham i östra London har.

Det behöver naturligtvis inte bli så, men det är ett av scenariona som vi ställs inför och behöver konfrontera.

Viktiga veckor står på tur. Det gäller inom samtliga led.