Hammarby spelar i Superettan 2010.
Alla har vi känt att det gått allt sämre de senaste par åren. Dock är det skillnad på att befara det värsta och att ställas inför fullbordat faktum.
Hösten 2008 inbringade endast 13 poäng, men den starka våren och motståndarnas oförmåga gjorde att de dåliga resultaten aldrig riktigt syntes fullt ut i tabellen.
Men om vi tittar på siffrorna, hur klara var trenderna? Kunde ödet förutses?
Jag har här tittat på hur poängskörd och målskillnad sett ut, genom att sedan omgång 1 2007 löpande räknat samman de senaste 30 omgångarna.
På så sätt hoppas jag ha kunnat fånga trenden.
Den första punkten i diagrammet avser, förutom omgång 1 2007, även samtliga omgångar 2006 och de sista tre 2005.
Vi kan se att efter att poängskörden minskat under början av 2007, så planade det ut ett tag.
Från omgång 19 2008 så pekar dock kurvan stadigt neråt.
Poängsnittet följer naturligtvis samma mönster.
Ett poängsnitt på under 1 sedan omgång 15 talar sitt tydliga språk.
Målskörden framåt låg ganska stadigt runt 40, ända fram till omgång 14 2009.
Poängskörden dök betydligt tidigare – det tyder på att nånting måste ha hänt i det andra målet.
Mycket riktigt ser vi här att antalet insläppta mål började öka redan i början av 2008, för att sedan ta riktig fart 2009.
Från att ha legat på lite drygt ett mål per match, låg vi under 2009 närmare 2 mål per match.
Den lilla dippen på slutet kommer sig av att vi på de två sista matcherna 2008 släppte in 11 mål, mot ”endast” 5 2009.
Målskillnad visar på en tydlig nedåtgående trend sedan början av 2007.
Sedan slutet av 2008 har det varit närmast fritt fall.
———————————————-
Jag hörde kommentatorn under en La Liga match på TV härom veckan.
Han sa att Valencia hade ofantliga skulder, men att man ända behållit stjärnor som David Villa, David Silva och Matta.
Man kan minska på utgifterna men man måste också behålla spelare för att kunna fortsätta nå sportsliga resultat och därigenom generera inkomster, menade han.
”Vissa klubbar har problem med att hitta den balansen”.
Det var inte så svårt att gissa vilken klubb han främst avsåg.
Så jag har lagt in tidpunkterna för när vissa nyckelspelare spelade sina sista allsvenska matcher för Hammarby i två av diagrammen, så får ni själva avgöra om man kan utläsa något i dem.
Jag vet att Kingson egentligen inte är ett bra exempel i diagrammet, då han inte ens var med i truppen i 30 matcher. Inte vid någon punkt i diagrammet kan han tillgodoräknas alla bra respektive dåliga resultat.
6 Kommentarer
Talande trend som går hand i hand med de minskade rörelseintäkterna.
Att duktiga spelare lämnar allsvenskan när de blir tillräckligt bra kommer vi aldrig att komma ifrån. Men det måste på något sätt gå att hitta en balans där de kan stanna något år längre vilket finansieras genom att folk köper produkten.
Kollar vi på Charlie Davies t.ex,
4 års kontrakt
1 års utvecklingsfas
1.5 års produktion
exit 1.5 år innan kontraktet går ut.
Mkt svårt att bygga en attraktiv produkt med en sådan utvecklingscykel. Hur motiverar man spelaren att producera ytterligare en tid i Hammarby?
Kan man få 9 spelare att stanna ytterligare 1 år under sin högpresterande period motsvarar det 3 st 3 årskontrakt med klasspelare. Vad är alternativkostnaden för det?
Hammarby har blivit bättre på att ta betalt för spelare de senaste åren. Tyvärr glömde man bort produkten som färre och färre ville se.
Inkl de 19 miljoner i spelarförsäljningar från 2009 omsätter HFAB mindre i driften än vad man gjorde 2006 och 2007. Med facit i hand (hatar egentligen det resonemanget då man inte kan göra affärer i efterhand), kunde man lika gärna ha väntat och släppt spelarna som bosman.
Det låter enkelt, men det är ju inte det. Det är mkt svårt och kräver att man klarar av att scouta bättre spelare som fasas in och utvecklas(inte nödvändigtvis dyrare) än post 2006.
Oerhörd viktig lärdom att ta med sig in i framtiden.
”let the trend be your friend”
Tack för en utmärkt analys med överskådliga diagram – trenden är ju tydlig. Intressant också att se vad nyckelspelarna gör för prestationerna när de lämnar.
En annan sak som jag skulle vilja se är de få små uppgångarna i kurvan om de sammanfaller med återkommande åtgärder i och sammansättning av laget eller att ngn särskild spelare återkommer etc.
Kanon Tobias…
Kristof,
Man kan ju fråga sig vad som är orsak och verkan!? Hönan och ägget?
Har vi mindre pengar pga nedåtgående trend eller en nedåtgående trend pga för lite pengar?
Kan det ändå inte finnas en logik i att ”riska” genom att satsa (jfmr 2006) för att på det sättet skapa en uppåtgående trned.
Och hur häver man en nedåtgående trend? Eller undviker en ”ond spiral nedåt”.
Genom att spara mer?
Tror inte det, och det var nog här MA gick fel. Det är få företag som enbart sparar sig ur ”kriser”. Corporate Anorexia är ett rätt välkänt begrepp.
Förmodligen hamnade vi i en negativ trend pga:
1. Alldeles för många bosman på samma gång 2006.
2. Vår scouting och rekrytering av spelare och utveckling av gruppen efter 2006 helt enkelt inte höll allsvensk klass längre.
Hur man vänder en sådan spiral?
a)Att satsa pengar i en sportslig organisation som inte levererar?
b)Att skära för mkt i det lilla och resterna av det som fortfarande fungerade?
Jag vet inte, kanske lösa (a) och vänta lite med (b) kunde vara en lösning. Nu började vi med (b) och avslutade med (a). (a) är dock än i dag olöst.
Jag lutar mer och mer åt den uppfattningen att det största skälet till raset är att vi inte kunnat utveckla den talang vi haft och att vi inte kunnat hittat rätt talanger när vi försökt ersätta spelare som lämnat.
Med facit i hand (det där uttrycket igen…) så var rekryteringarna av Tony och Lasse inte bra. Ingen hade egentligen ett track-record av att kunna identifiera och utveckla talang. Jämför med rekryteringen av Linderoth, han hade bevisligen innan han kom till Hammarby lyckats med detta.
Så det allra viktigaste blir nu att hitta rätt tränare. Ska man se till historien så bör denne ha dokumenterad erfarenhet av att kunna hitta talanger och utveckla dem. Här bör ordentligt med pengar spenderas eftersom det betalar sig. Tommy Söderberg, Peter Swärd, Nanne Bergstrand, Pelle Olsson, Jan Jönsson, Peter Gerhardsson och kanske Sören Åkeby. Det finns kanske fler namn.
Jag själv tror att största problemet vi har haft sedan 2006 är en alldeles för stor rotation i spelartruppen. Hur många spelare har vi haft från 2006 till nu? Det är ju inte lätt att bygga ett lag när någon snor byggklossarna från dig.