På väg tillbaka? När?
Klubben har precis ramlat ur Allsvenskan efter den näst längsta sejouren i den högsta serien i klubbens historia. Förutom misären sett ur ett sportsligt perspektiv saknar klubben ledare på de allra viktigaste positionerna i organisationen. VD saknas, styrelseordförande i bolaget saknas. Och så saknas det förstås även en tränare också. En tränare som förhoppningsvis ska lyckas med konststycket att ta oss upp i finrummet igen.
Hur lång tid nu det kan tänkas ta. För när Dan Törnsten i bolagsstyrelsen säger att vi ska upp ”så fort som möjligt” så undrar man ju förstås vad som är ”möjligt”? När vi väl kan använda backspegeln för att svara på den frågan så kan det ju visa sig att det inte var möjligt det första året. Eller det andra. Eller det… ja, ni förstår. Men arbetet med rekryteringarna är i alla fall igång och räkna med att det börjar hända saker på den fronten snart.
Vem sköter rekryteringarna?
Det är nu ett hästjobb som ska göras. Föreningsstyrelsen ska tillsätta en ny styrelseordförande i bolaget. Det var ju inte så länge sedan man gjorde just det jobbet och jag gissar att man inte är helnöjda med resultatet senast.På samma sätt gissar jag att inte bolagsstyrelsen ger sig själva godkänt när man summerar tillsättningen av VD förra våren, förlängningen av tränarens kontrakt förra året samt friställandet av samma tränare och tillsättandet av ny tränare under hösten i år. Alla de bitarna får man väl säga gick lite tokigt på ett eller annat sätt. Vi får hoppas att exakt samma styrelser har lite bättre lycka den här gången, när man ska tillsätta exakt samma poster. Även här är det backspegeln som så småningom ger oss svaret på om man lyckats.
Hur bra koll har vår styrelse på ekonomin?
På tal om backspegel förresten. En sak som man måste fundera lite kring är ju inriktningsdokumentet. För som en bekant framförde i ett annat sammanhang är det väl inte längre möjligt att ha som mål att varje år komma topp 4 i Sverige? Nej, okej nu var jag elak. Chansen till internationellt spel (vilket det ju egentligen handlar om) går ju att nå via seger i Svenska Cupen också.
Men det finns faktiskt andra saker i dokumentet som är intressanta. Bland annat brukar ju den sittande ledningen i Hammarby Fotboll peka mot den gamla ledningen (främst VD?) och påpeka att lönenivåerna på spelarna varit på tok för höga och att det är därför vi befinner oss i den situation vi gör. Men som Osynliga Handen (Kristof) betonar i ett inlägg här på Bara Bajen kanske nivåerna har varit på en väldigt naturlig nivå tidigare. Under den tid då omsättningen, intäkterna, var högre.
Men om det nu är på det viset så kanske lönerna och driftskostnaderna ska ner snarast möjligt i samband med samhällsekonomisk nedgång i allmänhet och i fotbollsekonomisk dito i synnerhet. Dock så är det kanske lite väl förmätet av den sittande styrelsen att kräva att den förra ledningen, för mer än ett och ett halvt år sedan, skulle se det som inte nuvarande styrelse såg ens så sent som i våras. För i inriktningsdokumentet, som presenterades i mars i år, talas det nämligen om att omsättningen senast 2011 ska uppgå till 100 miljoner kronor! 2008 hamnade omsättningen på 70 miljoner, 2009 verkar siffran bli modesta 60 miljoner. Så man spår alltså fortfarande i mars 2009 att utvecklingen ska gå framåt och uppåt till nya rekordnivåer. Och på de nivåerna hade nog ingen alls reagerat på dagens löner.
Efter att detta inriktingsdokument presenterats blir det nästan lite smålöjligt att säga att förra ledningen räknat fel, slarvat med siffrorna eller haft en övertro på framtiden. Det har sittande ledning lyckats med alldeles utmärkt själva.
Dags att stå för vad man gjort?
Så varför pekar man då på tidigare ledning när man inte själv har sett, uppfattat eller tolkat varningssignalerna? Kanske för att det är enklast? Kanske för att det tär på den egna självbilden om man säger ”Vi har varit ansvariga för degraderingen, både sportsligt och ekonomiskt. Vi har räknat fel och misslyckats.”? Ja, oavsett vad som är anledningen till att man pekar finger åt det förgångna och oavsett vad som är de korrekta åtgärderna så måste man nog stanna upp och rannsaka sin egen insats. Sånt är alltid nyttigt.
_____
Jag vill här och nu också ta tillfället i akt att påpeka att jag inte förespråkar att folk ska avgå till höger och vänster. Så det är INTE det den här texten går ut på. Däremot ska man nog helst lyssna på sina ledare med skeptiska öron. Det brukar bli bäst så.



14 Kommentarer
Bra summering Kent! Angående när vi går upp går ju aldrig att säga. Tror faktiskt helt ärligt att sisådär 12 lag i allsvenskan skulle ha svårt att vinna superettan på beställning, så dålig är allsvenskan/bra är superettan. Den gamla klyschan en match i taget får gälla istället för som hela den här säsongen gå och tro att allt ska lösa sig. Kommer mycket väl ihåg Mikkels kommentar efter torsken mot Kalmar hemma i år om att det inte fanns någon oro i laget, man såg sig helt enkelt för bra för att åka ut. Samma inställning i föreningen, truppen och bland supportrar är livsfarlig. Nej, vänd det nonchalanta och gnället till ett jävla revanschbegär.
Vad gäller styrelsen har de samma problem som laget, brist på kontinutet bland medlemmar/spelare. Såg om gnaget vs bajen från 2006 idag. Gnaget hade 6 spelare med i den matchen som tog guld i år, bajen två stycken, José och David.
Visst är det svårt att sia om när. Och frågan är om vi verkligen vill gå upp direkt? Utan att föregå Stefan som kommer att lägga upp en text om det snart så finns ju risken att man åker jojo upp och ner ett par gånger om man inte är helt redo organisatoriskt och sportsligt. Som vi själva gjorde i mitten av 90-talet.
Så kanske, kanske är det minst lika bra att stabilisera sig i Superettan och komma upp som ett starkt lag något år senare? För mig är det förstås inget självändamål att ligga kvar i lingonserien men om man skulle kunna förutse framtiden så väljer jag ju hellre ett år extra där och kommer upp redo för att erövra världen (eller åtminstone vår nya arena och Sverige) än att vi kommer upp och åker ur direkt med risken att vi inte är beredda att träda in i vår nya arena på högsta sportsliga nivå.
Allra helst ser jag ju dock alternativet att vi går upp direkt OCH är redo att etablera oss på allvar igen i Allsvenskans toppskikt.
Ja, det är svårt det där med framtiden…
Jag vill inte att de sittande styrelserna ska ta några beslut alls. Jag är livrädd för deras beslut som kan innebära att vi får Cratz som tränare och Sulan som VD. Jag vill att styrelsen mangrant packar sina väskor och drar. Dessa fullständigt misslyckade stackare måste omedelbart ersättas. Det är fan knappt teoretiskt möjligt att köra Hammarby i botten på det sätt som har skett och sker just nu. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om bolagsstyrelsen inte fick ansvarsfrihet för 2009. Dom blev räddade på målsnöret förra året av Fulham som köpte Stoor från Rosenborg så vi fick 7 millar från ovan. Men nu kan ingenting rädda den här styrelsen.
Billy O, du är nog inte ensam i din inställning, men att bara kräva att folk ska avgå brukar inte vara så smart. Det måste finnas kompetent folk som tar över också…
Men på tal om att det är svårt och dyrt att hitta kompetens så borde jag skriva något under rubriken:
”Kompetens kostar.
Inkompetens kostar mer”
Tjing!
Mycket bra skrivet Kent!
Det har varit väldigt mycket snack och ryktesspridning om hur illa en massa saker är/var p.g.a. den gamla ledningen (läs f.d. VD:n) men ingen har kunnat presentera några siffror som stöd. Här är det däremot ord och inga visor mot årets styrelse och VD.
Först säljer man ut allt som går att sälja med påföljd att vi inte har en rimlig chans att ens hänga kvar i serien. Sedan förklaras den dåliga ekonomin med bristande sportsliga framgångar… Det kunde man ju ha tänkt på lite tidigare…
Klart dom måste ersättas. Men jag tror samtidigt inte folk har fattat vidden av det som hänt de senaste åren. Efter en lång räcka dåliga beslut och slappa insatser är det fullständigt kaos just nu i klubben. Om man har bra namn får man maila valberedningen, så får dom sätta ihop en bättre styrelse.
Det svåra med degraderingen är ju att veta hur mycket ett avancemang ska kosta. Pekings satsning mot allsvenskan kostade ju betydligt mer än vad tex Mjällbys och Åtvidabergs gjorde. I Pekings fall fungerar Kents argumentation där man satte allt på spel och nu har en ekonomi i kaos. Däremot vill jag hävda att vi har starkare grund att stå på än peking. Mer publik och bättre spelare det enda som saknas är proffsigt management av detta nu där ny ordförande och VD är de viktigaste rekryteringarna för Hammarbys framtid. Förhoppningen är att arenafrågan för med sig en positiv spiral för hela klubben.
Adebi,
Precis, vi har bättre förutsättningar än de flesta lag i ettan. Det borde låta oss satsa hårt med superettan mott mätt, utan att satsa för hårt med Hammarby mott mätt.
Sedan återstår det att se hur långt det räcker.
Det viktiga är att inte satsa fel, för då spelar det ingen roll hur mycket vi satsar.
Låt oss en gång för alla gå till botten med vad den förra styrelsen gjort och vad den nya styrelsen gör.
OH
Har du siffror på driftunderskotten (för jag antar att de är regel snarare än undantag) 2001 – 2008?
Att finansiera sin verksamhet på kredit (=spekulation om framtida sportslig framgång) kommer förr eller senare att behöva regleras.
Jag gissar på att 2009 blev året då vi fick betala för framgångsåren under Äpplet.
Å inte hjälpte det ett dugg att nuvarande styrelse ersatte klass med Nathan, Fredrik S, Freddy Söderberg, Maic Sema, Monday James (omöjligt att sia om hans kvalité, karln är ju konstant skadad), Rafael, Claudio och Vlado.
Jag gissar alltså att svaret är att Äpplet lånade sig till framgång och MA betalade för den genom att ersätta med ovanstående namn.
johannes
Men OH har ju (såvitt jag kunnat läsa mig till) förklarat att de ekonomiska problemen i första hand handlar om tappade intäkter. Löneläget hade inte varit något stort problem om vi bara lyckats behålla intäkterna någorlunda. Min bild av Äpplets ekonomiska filosofi ser ut ungefär såhär:
* Undvik dyra spelarköp. Hellre en klausul som gör att spelare riskerar att försvinna billigt eller gratis om det innebär att man får råd att använda en spelare som normalt varit för dyr.
* Lägg så mycket pengar som över huvud taget går på spelartruppen, läs löner.
* Spela hellre ut kontrakt (och låt spelaren bli Bosman om han så önskar) än att sälja.
Det här ger ett förhållandevis lågt risktagande – så länge driftintäkterna är någorlunda stabila. Många tyckte att det skulle gamblas mer, vilket också skedde så snart Lasse blev ansvarig för värvningsbudgeten. Dyra köp ger större chans till dyra försäljningar men samtidigt en mycket större risk för rejäla magplask.
2006 gjordes en guldsatsning som på sätt och vis kan sägas vara på kredit, nämligen på så sätt att man gick in i säsongen med utgående kontrakt på Pétur, Covic, PFO, Samba-Erik, Fischbein (har jag glömt någon?)… Och det var därmed givet att det skulle bli lite turbulent efteråt. Man lät bli att skriva ett antal nya dyra kontrakt 2006 och fick göra det 2007 istället. Den baksmällan var väntad och kalkylerad.
Vad man knappast tagit med i beräkningarna var ett visst derby 28 augusti samma år. Redan det året fick det ekonomiska konsekvenser i form av tvärstopp för företagsevenemang och ett drastiskt tapp i publiksiffror (visst finns det andra möjliga förklaringar till att vi tappade där men 25% försvann från en omgång till en annan och kom inte tillbaka). 2007 fick vi spela hela säsongen utan huvudsponsor. Unicef hade kunnat funka om inte Höiland, Fröjdfeldt och killen med kinapuffen gjort sitt. Myten är död. ”Trevliga Bajen” säljer inte sig själv längre. Det här är inget man vill prata så mycket om men notan lär inte på långa vägar vara betald ännu.
Sportsligt är det stora felet att man fått för sig att verksamheten går ut på att sälja spelare. Vi har sålt nästan all spetskompetens och definitivt all offensiv sådan. Om vi våren 2006 kunde ställa upp med fem offensiva spelare med spetskvalitet (Jeff, Paunliho, Petter, Runström, PFO) så har vi under hela 2009 bara haft en enda (Charlie) på motsvarande positioner och då bara en tredjedel av säsongen. Simon kom igång lite på slutet men det var för lite och för sent för att riktigt räknas ännu. 2007 hade vi fortfarande kvar några toppspelare men sedan skulle det minsann säljas och säljas och säljas. Klart att Eguren skulle få chansen i Villarreal men vilken nit om det verkligen var för att vi skulle kunna värva Rami…
I stort sett alla elitfotbollsklubbar i världen lever på ”krita”. Spelartrupperna är ju kontrakterade flera år fram i tiden. Det rör sig om i snitt 2-3 år per trupp skulle jag gissa.
Där har du säkra kostnader som klubben vet att man har de närmast kommande åren. Majoriteten av intäkterna däremot är osäkra och har en viss korrelation med sportsliga framgångar. Har man som mål att på kontinuerligt vasis vara en topp-4 klubb så förutsätter det kostnader i topp-4 segmentet. Annars bör man rimligtvis skruva ner målsättningen.
Å andra sidan förustätter det att den sportsliga organisationen levererar i relation med kostnaderna.
En sammanställning av allsvenska driftresultaten de senaste 10 åren:
länk
Hammarby, faktikst, under flera år ett föredöme i det allsvenska perspektivet.
Man ska samtidigt vara lite kritisk till drift-siffrorna eftersom det finns vissa redovisningstekniska aspekter som gör dessa lite missvisande.
Vi ska komma ihåg att när en klubb säljer en spelare, så vill man ersätta den under samma transferfönster. Man väntar ju inte gärna till årskkiftet för att få redovisa ett positivt resultat och sedan investera pengarna
När klubben säljer en spelare får man (oftast) en realisationsvinst.
När man rekryterar en ”ersättare” innebär det engångskostnader i form av sign-on bonus vilket per default ger ett sämre driftresultat.
Till och med 2004 sålde vi inga spelare. Låt oss ta 2005 kan vi ta som exempel.
Sålde Salle i januari -> värvade Jeff
Sålde Totte i juli -> värvade Pålle och J.Jensen.
Brytpunkten ser ut att vara post 2006 där kontrollen förloras.
Och i mina ögon beror det på den sportsliga sidan som inte har levererat efter resurserna.
- Ante Covics ersättare. Hur mycket har inte målvaktsposten kostat efter att Ante lämnade? Erland, Kingson, Poppen och till slut Rami. Det har tagit resurser i anspråk från andra lagdelar.
- Oförmågan att värva/utveckla producerande anfallare. Efter Pålle (2005) har vi endast gjort en anfallsrekrytering/utveckling som producerat, CD. Och det tog 1 år att få honom att producera och endast 1.5 år i produktionsfasen innan han avyttrades som tillgång. Med en sådan historisk track record på anfallssidan blir det billigare att behålla dessa kontraktstiden ut, faktiskt. Ja, kanske till och med ge dem högre ersättning återstående kontraktstiden för att de ska känna sig motiverade att stanna.
- Utvecklat enskilda individer istället för gruppen (och spelsystemet). När individerna försvann (det gör de ju alltid förr eller senare i allsvenskan) föll gruppen och spelet ihop ett korthus.
2008 rekryterade HFAB spelare för 9 miljoner i transfersummor. Lägg därtill okänt belopp i sign-on på det. Det är mer än någonsin under ett enstaka år i vår historia.
Det hade faktiskt räckt med ett bättre genomfört transferfönster under 2008 och våra problem hade idag varit betydligt mindre.
Lärdomen för framtiden kanske bör vara, säkerställ den sportsliga organisationen (kärnverksamheten), så får VD:n en mycket enklare väg att vandra och lättare beslut att fatta.
Kommer ingen leverans från sporten, då spelar det ju ingen roll om ens Satoru Iwata rekryteras som VD.
De här 9 miljonerna + sign on 2008 är ju väldigt intressanta. När i tiden görs dom ”investeringarna”? Är det under transferfönstret på vintern eller under sommaren?
Kristof,
Att spelarförsäljningar som regel ger sämre driftresultat är ju ingen nyhet. Tag sommaren 2006 som exempel där Runström säljs för en hygglig slant och Chanko ansluter som Bosman. Man kan här bara anta att Chanko inte skrev på ”gratis”.
Sedan ligger det mycket i att misslyckade värningar på nyckelpositioner kan ställa till det rejält. Erland kunde lösas billigt från Assyriska tack vare hans kontraktssituation men var skadad redan när han skrev på, sedan fick Kingson panikvärvas och han var mycket bra men av allt att döma dyr (även med artistskatt) och när han försvann var vi tillbaka på ruta ett. Toni Nhleko är ett annat exempel på en värvning som – om den varit lyckosam – kunnat ta en helt annan vändning. Vi fick som sagt pengar för Runström och försökte använda en del av dem men det blev bara pannkaka.
Jag håller helt med om tanken att det borde vara en bättre värvning att ge bättre kontrakt till befintliga spelare som visat att de levererat. Antag att vi kunnat lägga en slant på att behålla Petter eller CD ytterligare en tid t.ex.
Bajenhöjden, å andra sidan kanske vi bara hade köpt oss tid. Problemet är ju att rekryteringen utvecklingen bakom våra klasspelare helt verkade ha avstannat. I alla fall så som jag upplever det. Vi måste komma ihåg att vi sällan värvade klasspele. De blev klasspelare hos oss. Således måste nog helheten fungera för att man ska klara av att tillgodoräkna sig värdet av att behålla klasspelarna ytterligare en tid. Jag vet inte.
Billy O, Fönstren januari-mars 2008 samt sommaren samma år.