Jag har tidigare lagt upp två inlägg som betraktar den senaste allsvenska sviten. Det första hade fokus på laget och det andra på de enskilda spelarna.

Nu kommer det tredje och sista inlägget (kanske mer för att det var utlovat än för att det var efterlängtat). Nu ligger fokuset på tränarna.

Jag har valt att inte ta med Thom Åhlund i sammanställningen, då hans förutsättningar och uppdrag skiljde sig väldigt mycket från de andras.

—————————

Först en titt på tränarnas allsvenska meriter i en sammanställning över samtliga tränare som slutat topp fyra (tagit medalj) med Hammarby. Jag har denna gång lagt fokus på placering istället för valören på medaljen. Detta pga medaljreglerna som gällde 1982 och 1983.

Som vi ser är det bara fyra tränare som tagit en allsvensk medalj, varav tre under de senaste 12 säsongerna.

Med den enda förstaplatsen finner vi naturligtvis Sören Cratz i topp. Anders Linderoth är dock inte långt efter med sina tre medaljer – flest i Hammarbys historia och tillsammans med Bengt Persson (2) den enda med fler än en medalj.

Övriga meriter under perioden består av en seger i UEFA Intertoto Cup (Tony Gustavsson) och tre semifinaler i Svenska Cupen (Rolf Zetterlund, Linderoth respektive Gustavsson).

—————————

Nedan en sammanställning över resultaten i tränarnas allsvenska matcher.

Linderoth just före Cratz med ett poängsnitt på 1,61 mot 1,60.

Linderoth hade också det bästa snittet för gjorda mål – 1,57 mot Cratzs 1,52 – och det bästa snittet för insläppta mål – 1,24 mot Cratzs 1,29.

Gustavsson har inte bara sämst poängsnitt, utan var även sämst på gjorda mål med sitt snitt på 1,23 mål per match. Zetterlund hade ett snitt på 1,48 insläppta mål, vilket placerar honom på sista plats i den kategorin.