Hösten 1970 spelade Hammarby mot Åtvidaberg. En match som Bajen vann med 3-1. Lasse hade aldrig kunnat tänka sig att hålla på ett Stockholmslag, och det krävdes mycket tjat från en vän innan han ens följde med på matchen.

Med rötterna i Värmland föll det sig naturligt att man bara höll på Värmlandslag, och det i alla sporter. Efter matchen mot Åtvidaberg har han i princip sett alla hemmamatcher, bortsett från en period då han var bosatt utanför Stockholm. Han ser sig nu som fast inbiten. Torsk.

Vilka matcher, under dina 40 år som hängiven supporter rankar du högst?

Det är ett antal matcher som format mig. Dels 6-0 segern mot Karlstad, och självklart Hammarby mot Örgryte 2001.

Men det finns en match på Söderstadion mot Trelleborg någon gång på nittiotalet då Hammarby klarade sig kvar tack vare den segern. Det är den mäktigaste läktarmatchen jag någonsin varit på. Man kände att precis alla hade fokus på en sak, och det var seger. Sådan magisk stämning har jag aldrig tidigare upplevt.

Mot Örgryte 2001 var det lite åt samma håll, men samtidigt var alla så jävla nervösa då. Men tillbaka till Trelleborgsmatchen, det tryck som var då var en kraft som är omöjlig att slå.

Hammarby mot Hertzöga formade också hela min identitet som torsk. Och när vi är igång minns jag en match mot Kiruna då man fick uppleva magisk fotboll. Inte en passning som gick fel. Bland den bästa fotbollen jag sett.

Du jobbar på Sveriges största nyhetstidning. Hur tacklar man det och samtidigt ha en officiellt partisk syn på ett fotbollslag?

Ja du, det är en bra fråga. Det kan jag inte riktigt säga att jag vet. Ännu.

Det är ju inte många journalister, skribenter och krönikörer som officiellt är just supportrar.

Alla är supportrar. Många låtsas inte om det och några mörkar det hela.

Jag hade ju så att säga, kommit ut, som Hammarbyare redan innan jag började jobba på Sporten och tyckte att det finns ingenting att ljuga om. Och det är nog en fördel. Jag tycker ändå att som journalist ska man inte mörka det, utan stå för det.

När jag skriver om Hammarby, exempelvis rena Heja-heja-inlägg så förvandlas jag till någon sorts objektiv journalist. Och då är jag samtidigt tillräckligt yrkeskunnig för att inte låta det påverka mig. Jag skriver ju väldigt lite om fotboll, det är ju mest om hockey och OS.

Jag slipper då skriva om Hammarby och det är jag jävligt glad för. Jag har inga som helst behov av att skriva i Aftonbladet om Hammarby. Tvärt om. Det här med att vara Hammarbysupporter… Jag har aldrig haft något som helst behov av att blanda in det i mitt yrke.

Bortsett från Skaffa Dig Ett Liv, tycker jag att allting jag skriver om Hammarby blir värdelöst. Jag tycker att varken Aftonbladet eller läsarna har någonting med det att göra.

Vi stannar kvar på Aftonbladet och journalistiken lite. Jag tycker den grävande journalistiken försvinner mer och mer – samtidigt som skvaller och mindre nyheter blossas upp. Vad gäller skvaller syftade jag kanske inte på Tiger Woods fritidssysslor eller Fröken Segers shoppingturer, utan att man tar näst intill obetydliga händelser och blåser upp det till det extraordinära.

Skvaller på Sportsidorna är färre nu om man jämför med för tio år sedan. Antalet sportsidor idag är mycket större nu än för 10-20 år sedan, kanske fyra då – jämfört med idag 24. Räknar man antalet sidor i Sportbladet idag så är det få som ägnar sig åt skvaller. 2-3% skulle jag väl gissa på rent spontant.

Vad gäller det extraordinära är det att göra en dragning, och det håller vi journalister på med. Det lever vi ju på, och det har kvällstidningar alltid gjort. Tidningar lever på att vrida om trasan ett varv extra. Samtidigt är det något som inte ändrats och blivit värre med åren.

Beror det på konkurrensen från mindre bloggar och nyhetssajter? Sanningen – alternativt andra synvinklar – kommer ju fram mycket enklare.

Absolut. Och det är bra tycker jag. Det finns flera källor att gå på, och flera som kan bemöta det hela. Det nya medielandskapet är grymt bra om man är just fotbollssupporter.

Vad anser du om att man gör nyhet av något och hämtar all information från exempelvis en Facebook-grupp? Det råkade ju Igor Armas ut för i och med Stockholm Pride och lagets vara eller icke vara i paraden.

Han var ju med i gruppen ”Hata Martin Hansson” också, där han säkert inte heller visste vad dom orden betydde. I mina ögon är det en tunn nyhet. Men somliga nyheter är ju tunna, det ska gudarna veta. Och du undrade hur det känns. Jag gillar inte alls tunna nyheter, så det känns inte alls bra. Oavsett om dom handlar om Bajen eller något annat lag. Jag tycker nyheter ska vara seriösa.

Nyhetstidningars syn på bengaliska eldar vandrar från ögongodis till huliganism. Vad som är vackert på San Siro eller i en match emellan AEK Athen och Panathinaikos är i sin tur läktarskandaler på Söderstadion och Råsunda. Tidigare hyllades ett brinnande Söderstadion av pressen, men inte längre.

Ja, under många år körde tidningarna bilder på jättemycket bengaler som något positivt i Sverige. Vet inte om det var vi, eller om det var DN, som hade ett helt mittuppslag med bengaliska eldar och texten: ”Fotboll i Brasilien? Nej det är Söderstadion”. Jag tror att det ändrades i och med att man stoppade matcher samt en mängd negativa inslag i samband med just bengalerna.

Tidningarna kunde helt enkelt inte blunda för det längre, samtidigt som allmänna journalister nog inte ens vetat om att det är förbjudet. En tid drog troligen bilder på bengaler och fest folk till Söderstadion, medan dom idag skrämmer bort folk.

Journalister på Sveriges Television och TV4 bland annat, dom älskar ju debatter om huliganism. Så fort det har hänt någonting så tas det upp i ett debattprogram. Fascinationen för upplopp, manliga grupperingar som inte går att stoppa, är stor och man är paniskt rädda och fascinerade av det.

Hammarby – GAIS är ett bra exempel på hur snett ett planerat firande kan bli. Merparten av oss som var på Söderstadion trodde ju att bengalerna började att brännas just på grund av den straffen. Det är bland det sjukaste jag någonsin varit med om, plötsligt kommer det fyrverkerier också när Bajen åker på torsk. Det är det mest misslyckade jubileet/tifot eller vad man nu vill kalla det – nånsin.

Aldrig i supportrarnas världshistoria kan något gått så fel. Hela bilden såg väldigt hotfull ut och det gjorde ju inte saken bättre att styrelsen blev hotad. De facto blev det ju värdelöst, då det sammanföll med straffen. Och när dessa händelser speglas i media så läser jag aldrig. Det är så himla mycket att läsa mellan raderna så jag gillar inte sådana artiklar.

Jag vill minnas att jag reagerade vad gäller böteslappen. Kändes lite saftig då man i efterhand måste sett om det var folk inne på planen eller inte. Men i slutändan handlar ju allting om pengar. Sponsorer. Bengaler är böter, och det är ju knappast Ultra Boys som betalar böter för pyroteknik, och inte heller miljoner att köpa spelare för.

Många känner nog att antalet artiklar klingar mestadels åt det negativa med stort fokus på just Stockholmslagen.

Samtidigt så gör Stockholmslagens supportrar en del dumma saker. Det finns också ett större intresse för just Stockholmslag, både när dom gör positiva och negativa saker.

Jag får så mycket mail från läsare, så utifrån dom skulle jag nog utgå ifrån att Hammarbyare, Djurgårdare och AIK:are är ungefär lika bittra på tidningen och känner sig ungefär lika illa behandlade. Jag tror inte att det är någon större skillnad. Vi skriver nog i grund och botten lika mycket positivt som negativt om alla tre.

Är man Bajare så tycker man ju att det här med Bajenbladet är så jävla löjligt, men andra tycker ju inte det. Samtidigt tycker mina Bajenpolare att vi är så himla fjäskiga med AIK. Men utifrån allt snack jag hör här på tidningen så finns det absolut ingen dold agenda för att man ska gynna ett lag. Möjligen gynnas de lag som vinner, men det är en annan sak.

Det har ju faktiskt gullats en hel del med Bajen under åren också, speciellt före 2001 i alla fall vad jag vill minnas.

I en recension av boken Skaffa Dig Ett Liv 2 på sidan idrottsforum, drar recensenten paralleller mellan Lasses bok och Erik Bengtsons klassiska skildring av bruksikonerna i Degerfors IF, Heja Röda Vita Laget, från 1975. Inspirerade den dig någonting?

Absolut. Det var den första svenska boken om idrott jag läste som inte var Åshöjden. Han spelade också, så det var inte bara en supporters tankar. Jag tycker boken var riktigt bra, även om jag redan hade lämnat supporterskapet för Degerfors bakom mig.

Hur kändes det att skriva Skaffa Dig Ett Liv, lägga ner massa tid om något som inte kunde ske, för att sedan få uppleva just det omöjliga?

Jag började ju skriva den 1998, när det såg ut som att Bajen skulle kunna ta guldet. Jag tänkte att hela den här hösten ska jag bara njuta. Jag ska sitta och skriva ett kapitel om dan i princip. Jag satt som i trans och skrev, det kändes riktigt bra. Det var ett sätt för mig att hantera att det gick åt helvete.

Men sen fick jag ju min revansch med uppföljaren som var sjukt rolig att skriva. Det tog mig sju år att komma på hur jag skulle skriva den och att få gräva sig in i allt och återuppleva det hela igen var underbart.

I boken så tar du upp att, för att vara Bajensupporter så krävs det distans, förnekelse och humor. Har guldet förändrat det helt?

Ja absolut. Hammarbyare är inte lika roliga längre. Dom är mera krävande och mer kortsiktiga. Under 2009 – och 2008 också för den delen – hände det vid vart och vartannat baklängesmål att folk vände sig mot styrelsen och anklagade dom. Det har jag jävligt svårt för.

Jag har haft säsongskort på Södra så länge man har kunnat införskaffa ett, och det där är ett ganska nytt inslag som jag inte alls gillar. Jag tycker att man ska förutsätta att folk gör det bästa dom kan, och jag tycker supportrar beter sig minns lika dåligt som styrelsen i så fall. Båda ska ju stötta.

Jag tycker att man någonstans kan se något positivt med att Bajen åkt ur som kanske kan få Bajare att skärpa till sig och tänka positivt. Inte bli några Djurgårdare. Jag hoppas att detta leder fram till att Hammarbyare hittar tillbaka till just distans, förnekelse och humor.

Är Superettan 2010 hetare än någonsin?. TV4 storsatsar, kända namn på flera tränarpositioner och klassiska lag som Degerfors, Brage och Öster tillsammans med Hammarby…

Nej alltså Superetten kan aldrig vara het. Hur roliga är idrottsplatserna i Ängelholm och Trollhättan? Men jo, hett kommer det ändå vara. Blir nog en del roliga bortaresor. Speciellt under sommaren, då Allsvenskan har uppehåll.

Men det jag verkligen ser fram emot är att Hammarby vinner matcher på hemmaplan, för det har dom fan inte gjort de senaste åren. Det måste börja där och då är hälften vunnet.

Jag har aldrig tidigare sett spelarna livrädda när dom går in på Söderstadion, och det var dom fan i år. Det är nog till viss del klackens fel. Motståndarna tyckte – och har alltid tyckt – att det är roligt att komma till Söderstadion men det gjorde inte ens Hammarby i år. Och det måste vi få ändring på. För hittar vi – spelare och supportrar – ingen lösning där så kommer inte Hammarby finnas kvar som förening.

Kommer matcherna mellan Hammarby och Degerfors betyda något speciellt för dig med tanke på nuet och det förflutna?

Nej, dom har väl sin plats i hjärtat på ett sätt, men jag håller bara på ett lag överhuvudtaget. Och det är Hammarby. Jag skriver om Hockey, och där är jag inte i närheten av att hålla på något lag. ´

Jag håller på Roma på ett sätt, men hur ofta ser man dom? Det här med att hålla på lag genom att bara titta på tv tycker inte jag fungerar, som med lag i England och Spanien bland annat. Jag håller nog bara på Hammarby. Det är rätt skönt att inte vara inblandad i lag, att då träffa dom, skriva om dom och intervjua dom.

Jag vill aldrig träffa dom jag håller på.