Grimsta IP, bara en sån sak som att det finns ett IP i allsvenskan fick mig att i förväg acceptera att matchen mot Brommapojkarna i somras skulle få vika för en familjehändelse. Det kändes som att alla obskyra möten ute i förorten i diverse ettan-serier fick räcka.

Så kom då det horribla avstängningsbeslutet av Charlie Davies. Blodet började koka. Ett antal telefonsamtal senare, alla inte helt trevliga, satt jag på tunnelbanan ut mot Vällingby. Ilskan i supporterleden kanaliserades ut till en hårt krigande elva som resulterade i en seger med 1-0.

Det är en av de saker som känns jobbigast just nu. Föreningen är återigen under attack, men det finns inget fungerande sätt att få utlopp för alla känslor.
Snön yr utanför fönstret, tretton minusgrader. Att matchen mot Syrianska ställs in är helt i sin ordning. Givetvis hade inte en försäsongsmatch nere i Södertälje kunnat förändra något i detta läge, men bara att få se Hammarby IF spela fotboll har en helande verkan i mitt liv.

Om några timmar öppnar shopen nere på Hornsgatan, då ska jag gå ner och köpa mig några biljetter till Bajenkvällen kommande fredag. Det behövs nu.