”En seger så är man med i toppstriden, en förlust så slåss man i botten. Välkommen till årets superetta…”

Det är inte ofta jag citerar skymningspressen men Nils Montan-Lundh på Expressen träffar huvudet på spiken i ett blogginlägg här om dagen.

När serien vände (dvs efter det att samtliga lag hunnit spela 15 matcher) låg Bajen på en elfteplats med sex poäng upp till en kvalplats och sju poäng upp till en första- och andraplats. Och fyra poäng ner till kvalplats för division 1.

Nu – efter segern mot Trollhättan – är det helt plötsligt endast tre poäng upp till kvalplats och sex poäng upp till en andraplats. (Tabellerna hittar du här.)

Frågan man ställer sig nu är naturligtvis vad detta kan innebära för Bajen inför den dryga tredjedel som återstår av årets Superettan?

Sett utifrån vår nuvarande tabellplacering och antalet lag som ligger framför oss är säsongen självklart en besvikelse. Och då inkluderar jag det spel som laget presterat.

Även om vi hade hoppats på något annat så känns det på något sätt som att detta är vad Superettan handlar om. Sämre ekonomiska förutsättningar, spel med det material man har – inga stora värvningar, svårspelade brunkargäng, etc, etc.

Fråga IFK Norrköping….ett lag som kanske ”borde” spela i Allsvenskan.  (Dock inte på Bajens bekostnad.)

Sedan har vi det faktum är att under de 10 senaste åren har endast ett av fem degraderade allsvenska lag lyckats göra sejouren i Superettan ettårig (läs mer här). Fler lag än Bajen har mao fått känna på svårigheterna…

**************

Tanken med det här inlägget var dock att inte fastna i det faktum att vi inte redan nu lyckats placera oss på någon av de tre översta platserna utan försöka se lite framåt.

För hur man nu än ser det har faktiskt förutsättningar (se ovan) för Bajen inför de avslutande 11 omgångarna förbättrats sedan serien vände.

Och även om vi – otroligt nog – endast har 3 av 18 poäng mot lag som Ljungskile, Brage, Jönköping, Falkenberg och Öster så har vi faktiskt vunnit över tre allsvenska lag (Elfsborg, BP – jo då, vi vann – och Trellehölla) och ett antal förmodade topplag i Superettan (Sundsvall, Assyriska, Syrianska och Landskrona).

Och formmässigt tillhör Bajen dessutom – tro det eller ej – just nu ett av de starkare lagen.

Tvåa i formtabellen för Superettan sett till de fyra senast spelade matcherna. Trea sett till de åtta senast spelade matcherna. Och fyra sett till de tolv senast spelade matcherna.

Dessutom är vi obesegrade på Söderstadion de senaste nio serie- och cupmatcherna. Senast vi förlorade på Söderstadion var i mitten på maj.

Jo, jag vet. Att som bajare försöka anlägga en positiv ton i det här läget är som att be om en ”bitch slap” utöver det vanliga. Men jag är på något sätt trött på att gnälla….

**************

Så, är det här ett nu bara ett naivt sätt att försöka gripa efter halmstrån?

Kanske, men jag hoppas inte det.

Och orsaken till det stavas ”årets sjukt jämna Superettan”. Något som borde ses som en möjlighet. En möjlighet som vi tyvärr delar med ytterligare sju eller åtta andra lag.

Tänkte avsluta med att försöka mig på att illustrera exakt HUR jämn årets serie är och även fundera lite kring hur många poäng som kan tänkas krävas för någon av de tre översta platserna.

För några 69 poäng (som 2001) lär inte krävas i år för att vinna hela klabbet. Har även svårt att se att det skulle krävas några 58 poäng för att lägga beslag på en tredjeplats som var fallet samma år.

Men hur är det med den ”rekordjämna” Superettan?

Ta en titt på illustrationen nedan som visar antal poängen som topp-3 och elvan (sedan Superettan startade år 2000) spelat ihop under de 15 inledande matcherna.

Rätt slående, eller hur?

Aldrig har 1:an spelat ihop så få poäng efter 15 omgångar som i år. Detsamma gäller – med något undantag – även för årets 2:a och 3:a. Samtidigt har 11:an aldrig krigat ihop lika många poäng som Bajen gjort i år.

Summerar man dessa observationer (se illustrationen nedan) och betraktar poängskillnaden mellan Bajens placering (11:a) efter 15 spelade matcher och de tre översta placeringarna så blir detta ännu tydligare.

Frågan är därför snarare – nu när 11 omgångar återstår – hur många poäng krävs egentligen för att direktkvalificering alternativt en kvalplats?

Börjar därför med en illustration (nedan) som visar hur många poäng 1:an, 2:an och 3:an samlat på sig under de 10 år som Superettan funnits.

I snitt har vinnaren av Superettan samlat på sig 63,3 poäng, tvåan 57,5 poäng och trean 54,1 poäng.

Är det dessa nivåer vi har att vänta oss i år? Tror knappast det…

Sambandet mellan antal poäng som krävs för för en topp-3 (och topp-4) placering efter 15 omgångar är nämligen mycket starkt korrelerad med antal poäng som lagen med motsvarande placering spelat ihop efter 30 omgångar.

Har därför svårt (önsketänkande?) att se att samtliga årets tre topplag i halvtid helt plötsligt skulle dra ifrån övriga lag.

**************

Frågan ju fortfarande vad som i Superettan 2010 kommer att krävas i poängväg för att nå någon av de tre översta placeringarna.

Svårspekulerat, men tar man 2002 som exempel så var avståndet mellan toppen (1:a, 2:a och 3:a) och en elfteplats den lägsta i Superettan någonsin efter 15 omgångar.

Då räckte det till slut med 54, 52 och 51 poäng för de tre översta platserna.

I år är den skillnaden ännu mindre.

Fortsätter Superettan vara lika jämn som den varit fram till nu så skulle ju 51 poäng kunna räcka till en kvalplats.

Antag det och vi behöver ytterligare 23 poäng (eller 2,1 poäng per match) under de avslutande 11 omgångarna.

En resultatrad om 7 vunna, 2 oavgjorda och 2 förluster skulle ge oss det.

Är detta att greppa efter halmstrån och att be om ovan nämnda ”bitch slap”?

Go Bajen Go