Robert,

Först och främst, tack för tipset om boken ”Summan”. Eller egentligen inte så mycket tacksamhet som jag borde känna eller visa – för det var ingen lätt bok att hitta på bokaffärerna i Östersund. Men nu har jag beställt ett ex och ser fram emot att den anländer.

Till en viss del har denna sommar tillbringats i Bajen-skugga. För varje år som vi packar ihop väskorna och slänger in dem i bilen för att åka upp och ut i Jämtlandsskogen, följer det med en ny teknisk pryl – till i år hade datorn och modemet fått sällskap av en Boxer-låda laddad med TV4-sport. För varje år inser jag också att jag är en urbota korkad asfaltsunge som tror att allt fungerar som “hemma på min gata i stan”. Förra året tog jag med mig mobila bredbandet och den inte helt brillianta idén att se matcherna över nätet, fjolårets kunskap fick bli att det var mer troligt att få ner matcherna via fisknätet i vedbo´n.

I år, eftersom vi redan har en digital-tv-låda hemma, slet jag helt enkelt ut sladdarna ur tv:n och grymtade nöjt för mig själv. Resultatet för detta år var nästan mer nedslående. En match gick att se hjälpligt med lite småirriterande hackande, resten av matcherna avnjöts mer likt en diabildsvisning med tillhörande ljudband (det hade varit skönare att få med “plingen” för bildbytet, så att man hade vetat när nästa bild skulle visas).

Höjdpunkten (eller det tekniska lågvattenmärket) upplevdes i bilen då Bajen slog BP – radion i huset var antennlös, det medhavda modemet var uselt, mobiltelefonens radio fick ingen täckning – allt som var kvar var passagerarsidan i bilen, några öl och bilradion. I slutändan perfekt, men samtidigt ytterligare ett streck på ja-sidan i sambons “Lever du egentligen ihop med en jäkla dåre-lista”. Det är väl priset vi båda får betala för våra val…

Nåväl, nu är jag sedan en vecka tillbaka till storstan igen och det är verkligen frågan om det är bättre. De senaste årens makabra fokus på Hammarby och Ekonomi har i alla fall från och till kunnat överskuggas av enstaka fotbollsmatcher. I och med detta år i Superettan och ännu mer fokus på ekonomi, i kombination med en rätt usel fotbollsunderhållning, är det emellanåt ganska outhärdligt att vara en intresserad Hammarbyare. Extra lämpligt att gårdagens match mot Assyriska blev en skön fotbollsupplevelse.

I och med att jag missade auktionen så fick det också vara en eftermiddag med bara fotbollen i fokus. Kul att se Traoré med krigsmålning, Maic på gott spelhumör och Linus (som vanligt) med i målprotokollet. Även kul att återse Haris, en personlig favorit OCH även äldsta sonens favoritspelare sedan många år tillbaka.

Eftersom jag vet att du håller koll på statistiken kring Bajen, undrar jag över två saker:

1: När gjorde Bajen två nickmål i samma match sist?
2. Linus målskörd – har den någon motsvarighet i Bajen tillbaka i tiden?

Men, men – ska framöver försöka få lite mer fart på tangenterna. Återkomsten till verkligheten ska förhoppningsvis få i gång hjärnan igen. Hade någon flyktig fundering apropå det du skrev om Espanyol. Har jag tur så får jag kanske rätt på den igen. Då kanske jag kan få klart för mig vad St Paulie, Milton Keys Dons, AFC Wimbledon och FC United of Manchester har gemensamt med Espanyol och Hammarby.

Eftersom min treårige son gjorde sin ”Bajenpremiär” vid bortamatchen mot Sundsvall, tänker jag helt utan självinsikt eller självkritik dela med mig av det som sjungs av honom de senaste månaderna.

“Heja Bajen, frisk o mör, det är det som snusen gör”

följt av,

“Heja Bajen, det är vårat lag”

/Patric

Roberts inlägg

PS! Jag vet inte om det behöver poängteras, men jag gör det ändå. Skulle det vara någon av er som läser detta som får ett infall och vill slänga sig in i denna “utväxling” så är DU välkommen. Skicka i så fall ett mejl med “ditt brev”/din text till info@barabajen.se. Rubriken skall vara “Oss vänner emellan”.

För inom Bajen-familjen är vi ju alla vänner. DS!