Bajenkavlen: Arvet – Anders Jutterström

Jag minns inte min första match, är osäker på om det var hockey eller fotboll. Men det var i slutet av 70-talet som farsan tog med mig till Söderstadion och Hovet.

Jag fick följa med ibland när det funkade, jag ville ju alltid hänga med, men ibland var det han och polarna. Vilket jag förstår bättre idag, då jag brukar ta med mina egna barn. Jag minns lite vagt någon cup-match på Farsta IP, 4-4 mot malmoe iff iff, kvartsfinalen 84 mot kalmar ff. Min farfar hade den dåliga smaken att vara djurgårdare & försökte göra mig till en sådan, men det satte som tur var farsan stopp för. Han handlade tröjor, halsdukar, mössor, skivor mm.

1984-85 när han flyttade 70 mil upp i fjällen i Norge, började jag att gå själv med polarna. Minns min första match med polarna, vi gick på Hovet och såg Bajen spela mot djurgårn i Elitserien. Sedan rullade det på och jag åkte på min första bortamatch 1989 mot IFK Eskilstuna i divison 1 norra. Farsan brukade hänga på när han kom till stan. Man kan säga att jag blev mer fanatisk än han och det var han stolt över.

Han brukade berätta om Norrköping borta i semifinalen 1984, om hur han blev avkastad av tåget & gripen i Flen. Men han slet sig & hoppade på tåget igen.

Vi brukade gå en del på bandy runt jul, för då var han oftast hemma. Det blev en del minnesvärda resor till bl a Edsbyn, Motala och Västerås.

Men så kom vi till oktober 2001. Jag hade fixat biljetter till farsan och hans fru, till matchen mot Örgryte. Syrran fyllde 25 år dagen innan och det firades på Gröne Jägarns festvåning. Det blev en sen kväll, men farsan kom över & väckte mig tidigt på morgonen den 21/10. Vi rullade in mot CD för att lugna nerverna, hans fru skulle komma in senare. Ett gäng öl slank ner och nervositeten släppte lite grann. Vi tog oss till Söderstadion, mötte upp hans fru, bror och hans fru med mera. Jag gick till mitt.

Vi möttes efter slutsignalen i klacken & kramade om varandra, jag minns att jag tackade honom för att han uppfostrade mig till Hammarbyit. Den natten blev ännu vildare & jag somnade vid Nackastatyn runt 6 på morgonen. Dagen efter knallade jag över till farmor, där farsan bodde under sina vistelser i huvudstan. Jag hade köpt alla tidningar och vi satt och läste dom, plötsligt släppte allt och tårarna forssade. Farmor undrade vad som hänt, men farsan lugnade henne och sa att det var glädjetårar. Farsans fru hade aldrig förstått det här med kärleken till en klubb, men hade efter sin första fotbollsmatch börjat ändra uppfattning. Hon var lyrisk, när Bajen målade så blev hon omfamnad av människor hon aldrig träffat. Farsan och jag bara garvade.

Tyvärr gick farsan bort ett par år senare, men jag följer min familjs tradition och fostrar mina barn till Hammarbyiter och tar med dom till Hammarbys olika matcher.

—————————————————————————————————————

Anders ”Jutte” Jutterström

Supporter sedan barnsben, fd ordförande i Bajen Fans 95-98. Har även suttit i styrelsen i Hammarby IF FF. Fortfarande aktiv supporter, men inte lika flitig på bortaresandet längre. Det blir ca 3-4 borta per säsong, om det inte blir europaspel. Då är jag där.

—————————————————————————————————————