Jag blev Hammarbyare därför att i princip alla i min omgivning var det. Jag växte upp i Högdalen där ungarna var grönvita själar och där man om vintern kunde gå i korridorerna i Bandhagens Skola och se de klassiska gröna mössorna med en vit rand och tofs hänga i rader utanför klassrummen.
Mina morföräldrar flyttade ut till Högdalen när området byggdes från den slitna lägenheten på Blekingegatan där de hade bott. Förorten befolkades i början till stor del av utflyttade söderbor och det var naturligt att Hammarby var laget för ungarna runtomkring på gårdarna. Den traditionen levde kvar en generation senare under min uppväxt. Jag vet inte hur det är nuförtiden men jag hoppas innerligt att det fungerar så även idag. Högdalen är en del av kärnan i Bajenland.
Det var min mamma som köpte min egen grövita mössa och halsduk och det var också hon som tog med mig på Söderstadion för första gången. Jag var fyra år, motståndet var IFK Norrköping och Hammarby vann med 2-0. Jag minns ingenting från matchen men mamma sparade biljetten, tog väl hand om den i tjugosex år och gav den sedan tillbaka till mig när jag fyllde trettio.
Nu står vi i begrepp att lämna Söderstadion och inleda en ny tidsålder på en ny arena. Jag tänker inleda den nya eran med att bjuda mamma på premiären 2013 och jag tänker spara biljetten efteråt.
—————————————————————————————————————
Mattiaz Lundkvist,
Tvåbarnspappa som efter ett drygt års pappaledighet sedan ett par månader tillbaka har gjort comeback på den hårda kalla arbetsmarknaden. I grönvita sammanhang har jag tidigare skrivit om HTFF och bevakat försäsongsläger för Söderst@dion och i år plitade jag ner några rader från Cypern för Bara Bajen. Jag är skyldig till den engelska delen av Hammarbys officiella sida och till sist ingår jag även i redaktionen för Supportrarnas Matchprogram, det sistnämnda är jag mycket stolt över.
—————————————————————————————————————



1 Kommentarer
Kul! Tack Mattiaz! Hoppas det blir en lång stafett