Som alla säkert har läst och hört så har Hammarby Talang Fotbollförening lagts ner så som det var i sitt ursprungliga format och marknaden håller som bäst på att bedöma och värdera den talang som Hammarbys organisation inte anser kommer att tillföra ytterligare nytta i klubben. Under de tio säsonger som projektet varade så har totalt 103 olika spelare representerat HTFF. Av dessa är det 29 som dykt upp i Hammarby Fotbolls A-lag men av dessa har 24 st fått spela match från start. Vi hoppas naturligtvis att denna siffra kan komma att revideras upp med ett par spelare som nyligen har flyttas upp till A-lagets organisation men denna statistik hjälper oss att uppskatta hur mycket talangerna som gått den vägen egentligen har kostat Hammarby Fotboll.
Eftersom HTFF i stort sett har saknat egna intäkter så är det i mina ögon ett ganska rimligt antagande att projektet totalt har kostat ungefär 30 miljoner kronor vilket skulle innebära att varje talang som har flyttats upp från talangföreningen och fått starta i A-laget har kostat 1.25 miljoner. Viktigt att tänka på är att denna kostnad tillkommer utöver vad det kostar att utveckla talangen i pojk- och juniorlagen alternativt kostnaden att rekrytera den till HTFF från externa klubbar. 1.25 miljoner låter ganska mycket men är egentligen ganska rimligt eftersom stora delen av kostnaden uppstår bland de ca 75% av spelarna som aldrig blir något och som Hammarby därmed har utvecklat åt andra föreningar, i första hand i Stockholmsområdet. Ett samhällsbidrag vi definitivt kan och bör vara stolta över.
Hur ska man då värdera denna kostnad? Det är egentligen helt meningslöst att räkna på respektive spelares bidrag i a-laget eller om denne har inbringat några transferintäkter eller inte. Fem av de 24 spelarna har till exempel spelat färre än tio matcher (och kommer inte spela fler) men det kan ju bli likadant utfall med externa förvärv, på samma sätt som en hög nytta och spelarförsäljningar kan ske från båda dessa kategorier spelare. Alternativkostnaden är knäckfrågan, hade dessa 1.25 miljoner kronor kunnat användas mer effektivt, det vill säga om man hade kunnat slussa in en högre talangnivå till samma eller till och med till en lägre kostnad? Antingen genom en mer utvecklad extern scouting av talanger eller att pengarna hade allokerats annorlunda ut till de olika klossarna i Hammarbys interna talangutvecklingskedja. Nu är ju denna fråga endast av akademiskt intresse, men det kan vara nyttigt att i alla fall ha gjort ett någorlunda bokslut.
Datakälla: fotbollsdata.se
Digg it!
Add to Delicious!
Share on Reddit!
Stumble it
Add to Technorati
14 Kommentarer
Tack Kriss! Skönt med en frågeställning som inte är dogmatisk. Som vanligt får man aldrig svar på what if. Hela frågeställningen är i alla fall skjuten i sank med FIFAs nya regler.
Det skulle innebära en kostnad på 3 miljoner om året. Sannolikt de första 2-3 åren. Men sen, milt uttryckt, tveksamt för en förening på den nivån (div. 2 och 1) och med tanke på vad för spelare som varit i HTFF. Drygt 20 spelarkontrakt av varierande slag, ledare, resor+reseersättningar (ofta del av lön), andra marginella (och ofta skattebefriade) kontraktsförmåner, planhyror+arrangemangskostnader, domarkostnader, utrustning (medicinsk och match), sociala+arb.-avgifter, utbildningsersättningar till modersklubbar, ev. övergångsersättningar, administrationskostnader till förbund, försäkringar, bananer och läsk, mm. mm. Lägg på detta en ”Bajen-skatt” vilken innebär att knappast allt varit kostnadseffektivt.
Dessutom då det extraarbete allt detta medfört på kanslipersonal.
Å andra sidan hade vi istället lagt pengarna på ett par videojuggar och en skadebenägen fd. landslagsmålvakt hade det varit genialt. Alltid lätt att vara efterklok.
Hur som helst. Ännu ett nattsvart och kostsamt kapitel i Hammarbys historia är nu begravt. Inte en dag för tidigt!
Ok,
så 19 av 103 spelare har gjort fler än 10 matcher i A-laget. De flesta av dessa matcher lär ha varit de senaste åren, när vi har varit historiskt dåliga, då vi flyttat upp mängder av ”talanger”.
Epic fail!
Det är ju knappast så att man ens värvar spelare som Freddy Söderberg eller Tobbe Trollkarl gratis. För att inte tala om Nathan Paulse eller Toni Nhleko.
Scoutingverksamheten med läger som när Hopf och Maic värvades är en annan intressant variant men det är inte heller gratis.
Jag tycker 2-3 spelar per säsong bör vara rimligt att lyfta upp från ett utvecklingslag så den siffran är rimlig. Att mer än högst någon enstaka skall bli tongivande i A-laget är inte troligt men får man välja på att värva smålänningar från division 1 eller C-brassar av Cabrera så har jag hellre en f.d. egen junior på bänken alla dagar i veckan.
Tyvärr var det så att när väl HTFF blev så bra att de bästa spelarna borde ha kunnat klara sig hyggligt i A-laget så blev A-laget alldels för ihåligt för att kunna hantera det. Så sent som 2008 kunder Carlos Gaete göra en godkänd debut i A-laget eftersom han fick göra det i sällskap av Chanko, CD och Paulinho m.fl.
Vi kunde kanske ha fått in mer kvalitet på externa värvningar men det är långt ifrån säkert och jag tycker det vägs upp en del av den goodwill som kommer av att kunna ha egna produkter i truppen.
Att spelare som Haris, Erkan, Castro-Tello och Simon Helg inte lyckats fullt ut i A-laget känns inte som HTFF:s fel.
Inte precis någon braksuccé men ”Epic fail” blir bara löjligt Johannes.
Kristof, har du någon uppfattning om ekonin runt externa ”utfyllnadsspelare” i olika serier? Som jag ser det är det där man bör jämföra. Vad kostar det att fylla platserna 19-24 eller så i truppen?
Som en jämförelse så värvade alla superettan-klubbar tillsammans (exklusive Bajen) spelare externt för totalt 6 miljoner kronor i transfersummor år 2010. Ca 5 miljoner året innan.
Värnamo omsatte 4.8 miljoner kronor sista året innan superettan = effektiv talangutveckling.
Bajenhöjden
Kristofs kommentar 07:19 understryker min kommentar Epic Fail. Den sticker också hål på att myten att externa värvningar skulle kosta mer än att driva en omfattande talangverksamhet.
Det finns två feltänk som anhängarna till HTFF gärna för fram:
- Vi är skitdåliga på att värva spelare så då kan vi lika gärna använda våra egna talanger.
Men dålig scouting drabbar givetvis talangutveckling i samma utsträckning som värvningar. Ergo: förbättra scoutingen!
- Det är värt massor av goodwill att utveckla egna talanger.
Goodwill är väl typexemplet på en omätbar parameter som gärna används när statistik och annat talar emot. Jag håller med om att det upplevs som extra kul när en egenutvecklad spelare slår igenom. Men när det, i praktiken, aldrig inträffar…när laget är fyllt av ”talanger” som sparkar oss längre och längre ner i seriesystemet…ja då blir det istället badwill. I alla fall bland oss realister.
Man bör också fråga sig vilken goodwill det är att Christer Gustavsson spelar i flera år i HTFF och är en truppspelare i A-laget ytterligare ett antal år…utan att på allvar få chansen nu när det faktiskt fanns utrymme? Vilken talang går igång på den typen av ”genväg till spel i Bajens A-lag”?
Jag tror att Bajen får mest goodwill genom att ligga i toppen av Allsvenskan, och inte i botten av SuperEttan.
För att komma dit behöver vi scouta bra spelare som kan sparka bollen i mål. Inte träna 100tals ”talanger” och sen skänka bort dem gratis till lag i lägre divisioner.
Var det ändå rätt att ge HTFF chansen?
Jag kan tycka det.
Särskilt som det inom våra egna led fanns en stark tro på den egna förmågan till talangutveckling och scouting.
Nu vet vi att den förmågan inte fanns i praktiken, men det hade vi faktiskt aldrig riktigt kunnat testa om inte HTFF etablerats.
Ett negativt svar är inte alltid av ondo…det kan leda till något bättre framöver!
Bara en enkel matematik för att förstå hur det kan skena iväg kostnadsmässigt. Tro det eller ej men jag vet vad en av de spelare som spelat i HTFF hade i lön under sitt spel där.
Om jag rundar av nedåt så skulle ett pedagogiskt ränkeexempel se ut så här:
10 spelare/ledare i HTFF har 18.000 i månadslön i genomsnitt.
18.000:- x 12 månader = 216.000:-
216.000:- x 10 lönekostnader = 2.160.000:-
2.160.000:- lönekostnader x 1,24 (soc och arbetsgivaravg.) = 2.678.400:-
Det är räknat på 10 lönekostnader med ett genomsnitt på 18.000:- (typ 12.600:- efter skatt).
Ingen kan väl tro eller tycka att detta är högt räknat?
Detta är i princip redan uppe i 3.000.000:- HTFF har kostat multum. Kanske är det rätt som Johannes skrev att det var värt ett försök, betydligt mer lovvärt än att chansvärva första bästa spelare som en agent sätter under näsan på dig.
Icke desto mindre en väldigt kostsam erfarenhet som dessutom gav väldigt lite i retur.
Man ska rimligtvis ägna sig åt de saker man kan bli bäst på. Kan man bli bäst på talangutveckling så ska man allokera resurser dit. Finns det andra som är bättre, och bedöms alltid kunna vara det, kan man bli bäst på att scouta och därmed köpa i tid och till lågt pris. Framför allt om det finns så många mindre klubbar i Sverige som är dokummenterat duktiga på talangutveckling.
Med oändliga resurser kan man ägna sig åt allt, med knappa resurser måste man tänka till ordentligt och agera därefter. Vill ju helst undvika att man är halvmedioker på flera saker, resultaten blir därefter.
Talangmarknaden är ganska effektiv. På talang som slagit igenom är priserna förvisso inte sällan inflaterade, men kan man identifiera talangen strax innan så spelar det ju ingen roll.
Länk i ämnet:
http://www.forskning.no/artikler/2011/juni/292716
Jag skulle snarare vilja beskriva HTFF som en ”besvikelse”. Det var ett intressant upplägg som av olika skäl inte föll så väl ut som man hade hoppats. Vad man nu hade hoppats på. Om en fjärdedel av samtliga HTFF-spelarna någon gång startar i A-laget så låter inte det så illa.
Sedan verkar ju ledningen ha ändrat sig hela tiden. Från början var det unga spelare med 1-årskontrakt. Sedan försvann Tappert till Kalmar och då skulle det börja skrivas längre kontrakt med vissa spelare etc. Sedan kom diskussionen om man borde ha några lite äldre spelare i HTFF för att stabilisera och så fick det sitt eget liv. Skall man ha ett sådat lag i egen regi (och inte göra som t.ex. AIK med Väsby) så skall det nog vara mer av ett renodlat ungdomslag där den som inte är mogen för A-truppen efter 1-2 år får se sig om efter annat. Om man inte ser en allsvensk eller åtminstone en superettanspelare i Christer G. ganska snart så är det bättre för alla om han hittar en annan klubb.
HTFF borde vara en idealisk plats för unga spelare som i praktiken redan platsar i A-truppen men som behöver regelbunden matchning för att ta sig in i startelvan. Nu blev det väl istället ofta lite för mycket ett lag för halvunga spelare som hade en bra bit fram till högre nivåer.
Som vanligt i Bajen har man lyckats klanta till det.
Kanske blir det mer naturligt så nu med ett U21-lag?
För varje Värnamo finns det ett gäng klubbar som inte lyckas lika bra. Dessutom växer Värnamo i en bygd likt exempelvis Edsbyn, massor med lokalpatriotiska företag som på ett eller annat sätt stöttar verksamheten.
Bajenhöjden, utnyttjas de knappa resurserna dåligt så blir det alltid en besvikelse. Logiken borde vara ganska enkel egentligen. Är den egna produkten tillräckligt bra, upp till a-laget direkt. Man måste kunna bedöma avsaknad av potential, också.
Mellansteget har varit ineffektivt eftersom alldeles för många spelare har varit i organisationen för länge. Vilket har subventionerats med resurser som kunde ha utnyttjats bättre.
Komplemetsspelare etc går att köpa på marknaden till ett betydligt lägre pris än 1.25 miljoner så länge inte alla slutar producera talanger och börjar köpa från varandra. Men trenden går väl snarare åt andra hållet.
Men man måste bli mer effektiv i alla led i organisationen, gäller ju inte bara utveckling och rekrytering av talang.
Mellansteget har varit ineffektivt eftersom alldeles för många spelare har varit i organisationen för länge.
Exakt. Och där har vi de interna problemen. Man har inte skött verksamheten tillräckligt bra efter tillräckligt tydliga direktiv.
Som jag ser det var HTFF redan från början en kompromiss och en ganska svår sådan. Man ville helst ha ett B-lag i seriespel men distriken säger nej och då testade man med en intern farmarklubb istället. Fördelarna med B-laget hade förstås varit en total frihet att flytta spelare hit och dit, J-spelare hade kunnat hoppa upp i enstaka matcher och A-spelare från bänken hade kunnat få hålla kliva ner om de behövde matchning. Nu har vi fått hålla igång en hel klubb med bara ett par spelare på utlåningsavtal (senare fick man ha några till). Redan där kan man fråga sig om det inte var i tunnaste laget och om man kanske borde ha hittat en samarbetsklubb i närområdet istället. En fördel har förstås ändå varit att man kunnat fylla på med folk på A-lagets träningar etc.
Förutom utlåningsreglerna så tänker jag att införandet av division 1 var klart negativt för oss. Det blev plötsligt ”elit” med allt vad det innebär från långa resor till att man måste satsa för att hänga kvar i serien (eftersom division 2 då tappat status). Gamla division 2 var steget under Superettan men ändå inte värre än att man kunde hänga kvar utan att ta i för mycket.
Sedan har vi detta med länken mallan J- och A-lag. Skall kedjan hålla hela vägen måsta alla delar leverera. I perioder har det helt enkelt varit för dålig klass på J-spelarna ens för att lyckas i HTFF. När kvaliteten varit bättre har det också gått bättre. Från 84:orna kunde Haris och Erkan konkurrera framgångsrikt i A-laget efter 1 respektive 2 år i HTFF.
Men sedan måste ju också A-laget leverera. Efter ett starkt 2003 var David Johansson beredd att gå ner till division 3(!) för att få chansen att komma ”nära” A-laget. Lite samma sak när vi plockade över Simon Helg efter ett 2006 där vi förvisso hade en del tråkigheter utanför planen men ändå varit väldigt starka på den samma.
Lågbudgetlag med 19-20-åringar (eller yngre) i division 2 borde ha räckt. 1 eller max 2 år för varje spelare. Om det var så att det inte lockade tillräckligt så borde vi ha lagt ner tidigare.
Nu när en ny generation spelare kommer fram så har de i allt större utsträckning vuxit upp med konstgräs och möjlighet få många träningstimmar på bra underlag betydligt tidigare än förr. Det här borde på sikt göra att våra ungdomar kommer ikapp dem från mer sydliga breddgrader. Då kanske det är större chans att J-spelarna kan ta steget direkt upp till A-laget.
Intressanta inlägg där framförallt Kristof och Höjden nyanserar diskussionen. En parameter som totalt neglieras är att vi under vår mest framgångsrika tid någonsin som fotbollssektion drev HTFF. Inga mångmiljonförsäljningar förvisso men samtidigt, hur ofta gör svenska fotbollsklubbar det? Tycker också att Anders Linderoths tid i Bajen under HTFF-tiden viftas bort för lätt också. Under hans tid lades en bra grund som raserades av allehanda klåpare och amatörer. Tex var inte truppen längre utformad på ett sätt där talanger kan blomma ut. Man gav carte-blanche till en högskoleutbildad fotbollstränare att bygga om klubben och i princip allt föll som ett korthus, från grunden till talangutveckling, bra scouting och bra nyförvärv.
Flera klubbar runt om i Europa har liknande saker som HTFF men som flera varit inne på kan man nu i efterhand se att kompetensen var för dålig samt att det svenska systemet inte är byggt för detta utan för lycksökare och agenter som med små investeringar och små risker kan använda klubbarna som försökskaniner för olika prospects. Å andra sidan är klubbarna och supportrar precis lika kortsiktiga och törstiga efter framgång att både serien blir sämre och sämre samtidigt som bra spelare stannar kortare tid.
Det är ju tur att ett U-21/B-lag absolut inte kostar något i löner eller resekostnader, så ekonomiska skillnaden mot HTFF är gigantisk, eller något sånt.
Sanningen är väl att hur man än vänder sig, så befinner sig väl i stort sett rumpan bak?