HANDBOLL: Slaktade – trots Dolk som vapen

Överkörda på plan – och överkörda på läktaren.
Bajens match mot Guif blev en riktig grönvit mardröm.
Enda ljuset i mörkret: Martin Dolk.

Slår man upp ordet ”mål” i ordlistan finns ett foto på en flygande Martin Dolk bredvid. Vad han än gjorde så hamnade bollen i kassen. Tyvärr gjorde hans tolv (!) baljor ingen skillnad då lagkompisarna inte visade skuggan av samma kunnande mot Guif, som vann med 25-33.

Egentligen var förutsättningarna perfekta för Bajen att sno åt sig poäng. Ett skakat Guif, med två raka förluster och med tankarna på toppmatchen i EHF-cupen på lördag, hade kunnat få en obehaglig upplevelse i Eriksdalshallen. Och i första halvlek höll Hammarby jämna steg med serieledarna, även om anfallsspelet ofta lämnade mycket att önska. När Martin Dolk (vem annars) kontrade in 10-9 gick Bajen upp i ledningen för första gången. I samma veva åkte gästerna på två utvisningar inom loppet av 16 sekunder, som kompensation hittade domarparet Jonny Ahlvin och Petri Koponen två fasligt billiga straffar för Guif och gästerna gick om igen. För att Guif skulle behålla ledningen dömde man för säkerhets skull en straff till sekunderna före paus till 10-13.

******

Att kräva närvaro på varje match är förstås en omöjlighet i en så stor förening som Hammarby. Men att klacken på hemmaplan består av 15 tappra mot Guif, som alltid har ett hundratal klapp-runkare i släptåg till Stockholm, är pinsamt. Att deras supportrar, som inte ens förtjänar att kallas klack då man envisas med att sitta ner och klappa eller blåsa i speedwaytutor, dessutom hörs mest är inget annat än en skam.

Egentligen bör man inte kritisera folk som faktiskt går på handbollen, men jag undrar hur det tiotal ultrasgrabbar resonerar när de sätter sig mitt emot klacksektionen – trots att de med egna ögon kan se att klacken är i desperat behov av varje röstresurs som finns? Märkligt.

******
Om domarna fixade Guifs ledning före paus såg Bajen till att gästerna i början av andra komfortabelt drog ifrån till 12-17 på sju minuter. Vidöppet försvar, tama avslut och bortkastade passningar. Tränare Kalle Mattsson begärde time out – och Hammarby tuggade sig närmare. Thröstur Trainsson och Martin Dolk (förstås) ledde styrkorna. När Jonathan Wenell stegade in och nästan skrämde bollen i mål till 17-19 var Hammarby rejält på gång. Läktarna tog ton för sista kvarten – då dog Bajens spel. Målvakten Calle Vedin, med fullt godkända 37 i räddningsprocent, övergavs fullständigt av lagkamraterna och Guif ryckte enkelt till iväg till ledning med åtta bollar, ett avstånd man höll matchen ut.

******
Även Guif målmässigt tog en klar seger var spelet jämndåligt, ett uttryck för hur uselt svensk klubbhandboll mår just nu. 742 personer på plats, varannan klubb på vippen att konka, publiksnittet överlag inget som imponerar, poolspelet totalt meningslöst, påfundet med slutspelsgrupper sämsta idén sen Vasaskeppet – och i media lyser sporten med sin frånvaro. Där exempelvis bandyn valt att skriva avtal med TV4 och nu visas inför hundratusentals tittare varje vecka får handbollen hoppas på att i Vinterstudion visas mellan första och andra åket i nån slalomtävling. Övriga matcher sänds på obskyra webbtjänster. Hur ska sporten växa om de som leder förbund och klubbar inte ens kan skapa rätt förutsättningar att locka sponsorer och publik? Handbollen i Sverige behöver hitta ett vinnande koncept. Och det akut.

*****
Matchens tre plus:

+++ Martin Dolk: Stod för 48 procent av Hammarbys målskörd. Har skrivit det förr, skriver det igen: Utan ”Dolken” stannar Bajen.

++ Calle Vedin: Har tagit konkurrensen med nye ”Olle” Lindblom på rätt sätt. Agerar lugnt och tryggt, tar det han ska. Snygg assist till Martin Dolk (så klart) på kontring vid ett tillfälle.

+ Thröstur Trainsson: Får tidigt överläge på Richard Larsson i Guif-målet från sin kant. Är en av pådrivarna när Bajen är nära att komma ikapp.

Nästa match: Drott-Hammarby, söndag 19 februari kl. 16.30 i Halmstad Arena.

Nästa hemmamatch: Hammarby-Skövde, söndag 26 februari kl. 16.00 i Eriksdalshallen.

Foto: Peter Jonsson