FOTBOLL: Förundrat i Ängelholm

Bajen var tillbaka på idrottsplatsen som Gud glömde, men inget ”Undret i Ängelholm” denna gång. Det var snarare ”Förundrat i Ängelholm”, med tätt spel hos två lag som ville vinna, men aldrig nådde sin fulla potential, 1-1.

Himlen öppnade sig som ett hån när jag drog undan gardinen i Enskededalen. Grått, ösregn, stormvarning. Termometern visade på ynka +4. Sommaren satte sig på avbytarbänken och in kom vintern igen – och fan vad han grinade mot mig, som en frostig, tuff Paul Scholes. Helt klart jobbigt. Speciellt eftersom det vankades tidig match för sonens lag som jag tränar.

Ett antal förfrusna leder, förtvinade händer och förstelnade ben – men fina 9-0 från Sofiaskolans plan – senare så satt vi i tv-soffan. Vi satt bänkade för ännu ett mirakel.

Visst, Jesus kom tillbaka och återuppstod med historiskt resultat, men när Bajens frälsare från i höstas byttes in så kom inget under. Sebastian Bojassén, ”Livbojen”, kom in som innermittfältare, men segern uteblev. Sången ”Det finns bara EN – Sebastian Bojassén” hördes inte. Den tillresta klacken – med fin banderoll av ”Skånebajarna” – bjöd på Bajenhymner värdiga både Högalid- och Sofiakyrkan (den förra församlingen sponsrar Bajen bandy, den senare Supportrarnas matchprogram i fotbollen … Amen!)

All heder, bra jobbat på läktarna. Ni gick, som det heter på tv-språk, ”igenom rutan”.

Sång i all ära, på planen fanns inga uppenbarelser, inga brinnande buskar, det påminde mest om en egyptisk svärm gräshoppor á la Moses när de gula skåningarna förpestade mittfältet. Chansfattigt, det var ordet.

Strax innan halvtidsvilan så korsfäste Ängelholms ständigt farlige Robin Simovic ”Hoffe” i målet efter nick på frispark. Det var lite handbollsmål över det hela när han förrädiskt nickade ner mot marken. Lurig studs.

Andra halvlek tappar Bajen fart. Särskilt ”Lallet” förlorar bollar och missar passar, men där han går fel i offensiven så går han tokrätt i defensiven och vinner dueller och återerövrar bollar. Bra jobbat, trots allt.

Men in i handlingen klev Andreas Dahl, vår egen ”SuperMac”, ja du minns väl serien från tidningen Buster. Han laddade kanonen, gick på kraft, trots lång distans, och sätter frisparken rakt intill högra stolpen, 1-1.

Ytorna öppnades. Sinai Ayranci kom in, och gjorde bra ifrån sig. Niclas Lindqvist släpptes ut sent i matchen och ”Lincan” visade att han kan springa. Personligen tror jag han kan bli ett perfekt anfallsvapen framöver med kvicka djupledslöpningar som bryter sönder motståndarnas försvar. Även om han inte skapade så mycket denna match, så är det bra att han får speltid. Han måste få matchvana i de flinka – men unga och oerfarna – Lincanbenen.

Precis som på Sofiaskolans plan så blåste det upp till storm i Ängelholm. Vindarna gjorde det svårspelat, enligt uppgift. Och på tal om vindar, nu gäller det att vända vinden så att Bajen får medvind igen. Nu ännu en likamatch, det är i alla fall bättre än förlust; åt rätt håll med andra ord.

Och slutligen så vill jag förstås tipsa om en serie radioprogram som jag tror du gillar, om sångernas betydelse inom läktarkulturen. Spana gärna in serien här och gör dina grönvita öron glada. Den heter ”FORZA! – Hymner, Händel, Huliganer.”

Vi hörs!

/Sokrates i tv-soffan

[portfolio_slideshow]

 
 

About the author

http://www.bokus.com/bok/9789129681987/de-svarta-svanarnas-natt/

More posts by

 

 

 

Skriv en kommentar

måste fyllas i

måste fyllas i

valfri


 
 
%d bloggare gillar detta: