Tränarcirkus. Interntjafs. Skador. Träningsmatcher med usla resultat. Ja, det är fan (ursäkta min franska) inte lätt att vara positiv med allt som hänt på sistone. Det är svårt att hålla lågan tänd när det blåser, särskilt när de sportsliga framgångarna även lyser med sin frånvaro. Någon gång tar det liksom stopp även för de mest positiva av oss. Och kanske är vi farligt nära det nu.

Jag vågar nog därför påstå att jag, inför matchen i söndags, var långt ifrån ensam om att att känna någon pepp alls. Jag kände mig mest som en urblåst ballong. Men tji fick jag. För efter 90 + minuter stod vi där med 3-1 i resultat och kände mig både förvånad och glad. Men innan du brister ut i ett ”Ja, men mot ett sånt motstånd SKA vi ju vinna” så ber jag att du sväljer det andetaget en kort stund och läser vidare istället. För det finns ändå saker i den här matchen som är värda att lyfta upp och plussa oavsett om motståndet var klart sämre än det kommer vara framöver. Och lite positivism kanske är precis det vi behöver. Så bare with me.

Rörlighet skapar möjlighet
Bajen fick även i den här matchen ha mycket boll, men till skillnad från träningsmatchen mot IK Frej lyckades vi förvalta bollinnehavet mycket bättre. Framförallt tydligt blev det i första halvlek där vi visade hur rörlighet skapar möjligheter. Det är ett uttjatat uttryck, men i majoriteten av våra matcher under förra säsongen så led vi (bland annat) av att vi blir så stillastående. Vi blir stående på hälarna och har svårt att hinna med när en passning väl kommer. Dessutom blir vi enkla att återerövra boll från.  Rörligheten i första halvlek gjorde dessutom att vi skapade nya ytor och att vi helt plötsligt gavs nya möjligheter och linjer att spela på och för fler att delta. Till och med kortpassningsspelet såg stundvis ut att fungera.

Fina initiativ
Även på individnivå var det förvånansvärt många som visade framfötterna. En otroligt spelsugen Jille som hade energi likt en ko på grönbete. Han var uppmärksam och kändes fokuserad och hängiven i princip hela matchen, vilket fick till följd att han var på rätt plats vid rätt tillfälle och kunde peta in bollen. Jille backades upp av en rörlig Junior som äntligen såg ut att hitta tillbaka till sin position och känsla. Hans kraft både i offensiven och defensiven är a och o för vårt spel och en viktig motor i uppspelsfasen. Detta toppades med en följsam Borges längs vänsterkanten som låste upp flera situationer med instick och inlägg offensivt. Och vilken fin bollkänsla stundtals!

Kreddas bör även Benny Lekström göras. Att kliva in och försöka fylla skorna medan Wiland är borta är en otacksam uppgift. Men i den här matchen gör han det fint. Inte minst när han räddar straffen från Kenny Pavey och efterföljande retur. En applåd till dig, Benny!

Det räcker inte
Men positiva inslag räcker inte för att utmana om Europaplatser. Det är för många bra lag framför oss just nu som rustar och för att hänga med måste vi prestera bättre på många sätt. Vi måste bli ett lag och inte förlita oss på individuella prestationer. Vi behöver sätta ett mittbackslås då duon Degerlund/Paulsen har visat sig vara en minst sagt ihålig kombination. Vi behöver bli femhundratusen gånger bättre på fasta situationer mot oss. Vi behöver få tillbaka skadade spelare, inte minst Wiland. Billborn och tränarteamet behöver fundera på var Paulsen ska ta vägen (bänken?) om och när Fenger och Fällman tar plats som mittlås. Vi behöver göra mycket innan vi kan börja snegla upp på topp fem.

Så, ja. Det här var en välförtjänt och välbehövlig vinst. Men jag är inte dummare än att jag förstår att vi har en tuff väg framåt med betydligt svårare motstånd än Vasalund. Inte bara i cupen, men i april när Allsvenskan drar igång på riktigt. Jag tror dock att vi kan klara av det med. Jag bara hoppas att jag inte är ensam.

/Jeanette (@aboutjeanette)
Foto: Peter Jonsson