Från övriga nyhetsfloran kan nämnas – icke fotbollsrelaterat, men relationsrelaterat: AEG:s CEO har utsett Luc Robitaille till CEO för LA Kings och Rob Blake som COO i densamma.
https://www.nhl.com/kings/news/aeg-announces-front-office-changes-for-la-kings/c-288666790
För några år sedan blev väl Chris Klein president för Galaxy. En titt på de andra sportföretagen i koncernen.
Eisbären Berlin – Peter-John Lee som CEO, en gammal spelare och fd head-coach för klubben.
Hos LA Lakers bryts mönstret, där är Jeanie Buss president. Hon har lite annorlunda bakgrund.
https://en.wikipedia.org/wiki/Jeanie_Buss
De helägda klubbarna verkar vara tjänstemannastyrda där gamla klubbprofiler har gjort karriär. Lakers är ägarstyrt, minoritetsägaren är president/CEO.
Hammarby är tjänstemannastyrt där majoritetsägaren driver rekryteringen av tjänstemännen (bortsätt tränarexperimentet 2013). Samtidigt saknar Bajen en tradition där gamla profiler gör framgångsrika civila karriärer i klubben. Något som finns i t.ex. Malmö FF och Bayern München. Finns det ett värde i det? Om ja, hur skapar man en tradition? Om nej, never mind.
