Nu är ju inte livet alltid som en lång rak bred landsväg på en platt stepp i någon avkrok i en stat i södern eller för all del Uppland. Precis som här möter havet land precis där strandkanten är, sen bär det iväg uppåt, neråt eller bara lite sidoåkande. Idag hamnade vi i havet med snorklar, fenor och cyklop, jag tror någon börjat förstå min begeistring för det där livet under ytan så nybörjare hon är. Kul… och det blev lite doppande, men bara sandbotten och då händer inte så mycket, men såg lite krabbor, småfisk, någon större fisk och en rocka. På håll var det ett delfinstim som var ute och visade upp sig, men de kom aldrig till strandkanten…
Nåja, ”hem” preppa lite krubb, men först en dusch, helt överenskommet, men men, det är nu landsvägen blir skogsstig i uppochner-landet… fram kryper kroppar som ser ut som kokta krabbor, det var inte meningen.
Har stilla accepterat att jag återigen dragit på mig åtminstone 2:a graden och de närmaste dagarna kommer inte bli skoj på ryggen.
Så räkna med att det snart är SYND om mig på riktigt. Närmaste dagarna blir bara lata dagar, det är något som är säkert. NEJ, det kommer inte en bild på det.
För övigt upplyftande att läsa att hr. Ältas framfart går i ett makligt tempo trots vedermödor med egendomen. Trots allt så måste man ju säga att det var en synnerligen bra timing på läckaget eller på operationen. Sänder härmed ett KÄMPA till honom och den ”häftiga” Bojan.
