IFK gjorde väl det där som går att läsa på alla möjliga forum. Standardlösningen om hur man som klubb ska bli mer framgångsrik och tjäna pengar, dvs satsa på etablerade spelarförvärv vilket naturligtvis kommer att ge:
1) Bättre resultat på planen
2) Ökad biljettförsäljning
3) Ökade sponsorintäkter
4) Ökade intäkter från spel i Europa.
5) Ökade transferintäkter
Att satsa på fler etablerade spelare gav naturligtvis ökade kostnader på spelartruppen (ökade ca 40% mellan 2012 och 2015). Resultatet blev:
1) Kraftigt förbättrade resultat. Tre raka sjundeplatser blev topp 3 tre år i rad. 4:e plats fjärde året.
2) marginell ökning
3) marginell ökning
4) marginellt då man aldrig gick längre än kvaletspelet.
6) Kraftigt förbättrat transfernetto
Allt som allt var dock margibalkostnaden större än marginalintäkten.
Men de har tur, de flesta dyra kontrakten löper ju ut efter denna säsong. Vilket ger de en möjlighet att fylla budgeten (som fortfarande stor jämfört med den medelallsvenska klubben) med bättre scoutade spelare. Om de gör läxan väl, så behöver de inte tappa så mycket i sportslig styrka. Det svåra är att göra läxan väl och inte fuska.
I praktiken har de gjort exakt det som Hammarby har gjort de senaste 3 åren. Spenderat mer pengar och avancerat i tabellen (från mittenlag i superettan till plats 11 i allsvenskan). Gör vi saker likadant i framtiden som vi har gjort de senaste åren så behöver vi – precis som IFK Göteborg – öka kostnaderna väldigt mycket för att nå toppen. Vilket i förlängningen leder till samma problem som IFK Göteborg ställs inför idag.
Kanske kan den nya sportsliga organisationen förändra verksamheten i grunden så att kostnaden för avancemang i tabellen inte blir lika hög.
https://osynligahanden.com/2017/04/01/infor-allsvenskan-ifk-goteborg/
