Palini,
På din begäran. 🙂
Min analys nedan bygger på matcherna efter gnaget men jag missade matcherna mot Kalmar och Gefle och har endast sett höjdpunkterna från dom matcherna men övriga matcher har jag sett.
De detaljer i spelet som framför allt förändrats sedan Gnaget-matchen enligt mig är följande:
•Backlinjen står betydligt lägre.
•Pressen startar senare
•En liten justering åt 4-4-2 eller kanske mer 4-4-1-1 istället för 4-2-3-1
•Överlag en betydligt defensivare inställning där riskminimering står i centrum.
•Nya startspelare / Positionsförändringar som gör att spelarnas spetsegenskaper kommer mer till sin rätt.
Sedan har jag registrerat fyra andra saker också
•Högsta nivån / lägsta nivån under matchen
•Spelare i form / ur form
•Tillfälligheter
•Stabilitet
Jag tar varje del för sig.
Backlinjen står lägre
Den mest uppenbara förändringen förutom att nya spelare kommit in och blivit ordinarie samt positionsförändringar på individuella spelare är den att backlinjen står mycket lägre. För den oinvigde kanske inte detta märks så mycket eller skulle betyda så mycket men det är en väldigt stor skillnad.
När backlinjen står högt så är ytan mellan backlinjen och målvakten väldigt stor. Med andra ord är det lätt för motståndarlaget att lägga bollar där dvs. motståndarspelaren som passar bollen behöver inte vara speciellt passningsskicklig för att hitta ytan. Anfallaren löper in i ytan och har då en målchans eller kan etablera ett anfall osv. För att undvika detta finns det grovt sätt fyra metoder, 1 tappa inte bollen, 2 när man har tappat bollen, se till att pressa bollhållaren så att han inte kan hitta ytan bakom backlinjen, 3 fall med backlinjen så fort du tappar boll och 4 stå kvar med backlinjen för att mittbackarna är lika snabba som anfallarna. 3 och 4 är motsatser.
Det Hammarby prövade i manualen var 1-2-4 men Sätra och Maggan var inte tillräckligt snabba. Konsekvensen av detta fick se framför allt mot Häcken borta. Då Häcken gjorde 3 mål på det sättet. Då valde Nanne att dra det till sin spets att fortsätta stå högt, pressa högt matchen igenom trots att det var uppenbart att försvaret inte klarade av det.
Det som ofta händer med långsamma mittbackar när laget står högt är att dom faller av för tidigt vilket då blir en kombination av 1-2-3 så även med Sätra och Maggan. Detta gjorde ofta att ytan bakom backlinjen täpptes till men det blev ett hav av plats framför backlinjen när mittbackarna faller medan resterande laget pressar och med långsamma spelare som Haglund och Persson som defensiva mittfältare så hann dom helt enkelt inte täppa till ytan, vilket gjorde att motståndarna lätt kunde komma högre och högre upp i plan eller sätta upp en boll på en klassisk nummer 10 spelare för att därifrån kunna avancera för skott, ett instick eller ut på kanten på en lite mindre yta. Det var därför Bajen blev så hårt sårade match efter match. Så länge man stod kvar högt så var de farliga ytan bakom backlinjen och framför ytterbackarna. Men efter Häcken matchen föll man väldigt tidigt och då kunde motståndarna lätt etablera anfall.
Nu så står Hammarby lägre. Ytan bakom backlinjen är betydligt svårare att hitta när backlinjen står kvar och när resterande delen av laget också står lägre så finns inte ytan framför backlinjen på samma sätt när backlinjen väl faller.
Med andra ord hade detta spel passat Sätra och Maggan mycket bättre än det dom tvingades genomföra.
Pressen startar senare
Att stå lågt med backlinjen och pressa högt är bland det dummaste man kan göra i fotboll. Att pressa innebär inte att den närmaste killen kommer att vinna boll. Visst händer det, men väldigt sällan. Det är snarare så att syftet är att bollhållaren inte ska ha tid att hitta någon stor yta full med medspelare, utan spelar bollen till den närmaste gubbe som sedan får än mindre tid och tillslut vinner man boll. Eller tvinga motståndaren att slå långt där mittbackarna enkelt tar hand om duellen. För att detta ska hända måste ytorna krympas. Backlinjen står kvar. Yttermittfältarna kliver in, anfallarna faller och defensiva mittfältarna kliver på. Som jag skrev över så var det inte helt ovanligt att Sätra och Maggan föll tidigt, samt att pressen inte startade synkroniserat. Detta är väldigt väldigt farligt. Då blir det enkelt att spela sig ur en press.
Det Hammarby numera gör är att stå kvar i zoner tills motståndarna kommer över mittlinjen. Motståndarna har då betydligt mycket mer tid att rulla runt bollen och känna sig trygga i backlinjen. Detta är en falsk trygghet som sällan leder till någonting. Det är den största orsaken till att Hammarbys bollinnehav har minskats medan det står 0-0. Förhållandevis dåliga passningsspelare kan då briljera med passningar i sidled. Det är precis vad Hammarby vill. Om Hammarby hamnar i underläge så måste man helt enkelt upp tidigare i pressen, annars kan motståndarna spela av matchen enkelt. Då skulle vi såklart se att Hammarbys bollinnehav också skulle öka.
När sedan väl pressen sätts in så är Hammarby samlade, det finns små ytor för motståndarna att jobba på. Det är därför i princip alla lag som är underlägsna spelar så. Men varför spelar inte alla lag så hela tiden kan man tycka? Jo den första orsaken är såklart att anfallsspelet blir lidande. Den andra orsaken är att det blir betydligt svårare att rätta upp ett misstag. Kommer en motståndare fri är det svårt att hinna ikapp honom osv. Samt att det blir en hel del tillfälliga situationer, där slump situationer blir avgörande.
En liten justering åt 4-4-2 eller kanske mer 4-4-1-1 istället för 4-2-3-1
En liten sifferlek kan man tycka men yttermittfältarna är betydligt mer defensiva då dom inte ska springa och jaga boll när den tappas, utan snarare kuta hem och täcka yta för att sedan starta pressen senare. Så det är helt enkelt fler spelare som utgår från defensivare positioner.
Överlag en betydlig defensivare inställning där riskminimering står i centrum.
Här tycker jag framför allt tre saker sticker ut. Det första är mängden långa, höga och raka bollar har ökat markant. Det är ytterst sällan Hammarby slår en krossboll från ena kanten till den andra. Samma sak med finliret på mittfältet, det är i princip helt borta. Den andra är färre spelare deltar i offensiven. Hammarby har exempelvis i och med Mats S. inträde på vänsterbacken inte gått upp med båda ytterbackarna samtidigt, det är sällan att mer än två av mittfältarna deltar i anfallen osv. Det tredje är att antalet passningar inom laget innan den avgörande passningen slås är betydligt färre. Vilket också leder till ett mindre bollinnehav.
Nya startspelare / Positionsförändringar som gör att spelarnas spetsegenskaper kommer mer till sin rätt.
Det mest uppenbara har vart att vi stått högt med två långsamma mittbackar och två långsamma defensiva mittfältare. Dessa fyra spelare har vart högst mediokra passningsspelare. Vidare har Vänsterbacken vart katastrof offensivt sedan Bajen gick upp, samt att de defensiva mittfältarna må vara väldigt bra bollvinnare men kan inte alls leverera avgörande passningar framåt utan tappar mycket boll i avgörande lägen. Detta har nu rättats till.
Många menar att Aidoo’s inträde i startelvan är avgörande, vilket det absolut är men jag vill nog hävda att både Sätra och Maggan också hade gjort det bättre med en lågt stående backlinje än dom gjorde med högt stående dito. I vart fall gjorde man det förra året. Aidoo vinner inte mer än vad Sätra gjorde i luften utan det han har tillfört är snabbhet och kvickhet utan att Hammarby tappat markant i huvudspelet. Det är i vart fall för mig en liten sensation. Sedan är det så att Aidoo i och med sin snabbhet ser till att motståndarna får ett sämre läge även om han inte vinner duellen. Vid de få tillfällena som Hammarby faktiskt står högt under matcherna så har han den snabbheten som behövs för att säkra upp. Vilket vi fick se i löpningen mot Sema i Örebromatchen.
Boo Wiklander har gjort det väldigt bra. Även han är en vinnare med det nya spelsättet. Ett enklare och rakare spel där hans placeringssäkerhet gör att han allt som oftast står rätt. Löpduellerna som är hans svaghet har han på ett väldigt bra sätt undvikit och överlåtit till Aidoo. De få gångerna han hamnar i dom så har han agerat klokt och har sätt till att motståndarna får svårast möjliga läge.
Den största förändring som jag ser det är att Hammarbyspelarna numera alltid har ett alternativ att slå en enkel passning. Genom att Kennedy numera spelar defensivmittfältare så finns det en spelare som hjälper de andra spelarna på ett föredömligt sätt. De andra spelarna har väldigt förenklat alltid två alternativ. Slå bollen långt och rakt mot Haglund, Israelsson eller bakom motståndarnas backlinje eller slå en kort till Kennedy.
Dom största syndarna gällandes bolltapp tidigare, Haglund och Persson och till viss del mittbackarna samt Smararsson, behöver inte längre lägga avgörande passningar när många spelare befinner sig framför bollen. Detta gör att antalet bolltapp troligtvis är lika många eller kanske ännu fler men dom sker när Hammarby har många spelare på rätt sida om bollen. Så Hammarby blir inte lika straffade med ”tjonga fotbollen”. Den enda av startspelarna som klarar av att slå en passning av svårare grad med hög ”träffprocent” är Kennedy. Här kan jag bara erkänna att jag trodde att Kennedy skulle vika ner sig i duellerna, på motsvarande sätt som han gjort när han spelat centralt offensivt, men det har han inte gjort. Han har snarare burit laget och visat att han kan kliva in ordentligt i närkamperna där det behövs.
Haglund som ytter istället för Kennedy eller Torsten som framför allt spelat där tidigare gör att Hammarby’s sämre passningsspelare kan slå en längre, högre boll som inte behöver vara lika precis som en passning efter marken. Haglund kan då skarva den vidare enligt Drillos modell till en löpande spelare i djupled (Pa Dibba) eller vinna duellen och få ner bollen på marken och spela in bollen centralt till brassarna. Det här är ett drag som är väldigt effektivt eftersom motståndarnas ytterbackarna som regel är små kvicka spelare. Örebro valde exempelvis att flytta sin centrala defensiva mittfältare Åhman-Persson för att klara insparkar vilket gjorde att det uppstod en yta framför deras backlinje. Nackdelen med Haglund är att speeden saknas samt att han vid ett antal tillfällen har väldigt mycket tid på sig att slå ett inlägg oftast totalt misslyckas.
De som förlorar på det nya spelsättet är framför allt Alex och Israelsson. Vilket syns i deras mål production. Hammarby befinner sig inte alls lika mycket runt motståndarnas straffområde med boll vilket gör att både Alex och Israelsson som båda är typiska straffområdesspelare får bollen utanför och därför inte klarar av att leverera i samma utsträckning. En annan spelare som blivit lidande är Birkir då han inte alls kommer upp lika mycket i banan.
Men summerar man det hela kommer fler spelare till sin rätt helt enkelt.
Högsta nivån / lägsta nivån under matchen
Jag tycker att Hammarby har haft många väldigt bra perioder i matcherna under säsongen. Örebro borta hade man kan sin bästa 20 minuters period i år, då man totalt spelade ut Örebro. Problemet var att man följde upp det med en väldigt dålig period i matchen. Så tycker jag att det såg ut match efter match. Höga toppar och djupa dalar. Gjorde man inte mål i sina toppar så förlorade man matchen då motståndarna alltid gjorde mål i Bajens dalar.
Jag tycker att spelarna klarar av att hantera de dåliga perioderna bättre. Det kan vara så enkelt som att man inte har släppt in så mycket mål men jag tror även att man gör det lite svårare för motståndarna i deras toppar. Å andra sidan så har Bajens toppar i matcherna kapats något vilket är naturligt när färre spelare deltar i anfallen och vi ser det också i antalet mål framåt.
Spelare i form / ur form
Här kan man väl säga att flera av spelarna som inte längre startar, Torsten, Sätra, Maggan, Batan m.fl. inte var i speciellt bra och ur form. Jag vill även lägga till att Ögat, Birkir och Alex kändes svaga fram till taktikbytet. Nu känns det endast som Alex letar efter rätt form av dom tre.
Tillfälligheter
Det är alltid lätt att skylla på tillfälligheter när det går dåligt och glömma bort dom när det går bra. Dessutom är inte allt svart eller vitt. Jag vill börja med situationen där en Örebro spelare skjuter i stolpen. Här gör Örebrospelaren en jättebra prestation, Birkir blir uppsnurrad men Aidoo’s snabbhet gör att han måste avsluta från en sämre vinkel. Ett bra avslut gör att den tar i stolpen och den kunde lika gärna gått in = tillfälligheter. Men Aidoo’s snabbhet gör att han faktiskt får ett sämre läge än om Maggan, Boo eller Sätra hade vart där så det är inte bara tur eller otur.
När det gäller tur och otur så tycker jag Markanens miss och Göteborgs matchschema måste sättas på tur kontot medan 3 träffar i målramen, straffsituationen, en boll inne i mål och Besara kvitterar på 5 minuters övertid sätt upp på oturs-kontot. Samma sak med alla missade lägen mot Sundsvall. Mer tillfälligheter att vi inte vinner mot Örebro och Sundsvall än oskicklighet. Samtidigt ska vi vara glada att vi fick en poäng mot Gnaget.
Stabilitet
Hammarby har kunnat spela vidare med samma backlinje och centrala mittfält match efter match. Vilket givit en stabilitet. Det samma gäller att man valde att ha kvar Nanne och undvika ”hela havet stormar” som följd om många fått som dom ville när ”kicka Nanne”-fraktionen var som hetast.
Samtidig skall sägas att exempelvis Djurgården valde en annan väg och verkar klara sig lika bra men har dragit på sig större kostnader. Som sagt allt är inte svart eller vitt.
