Abedi, statistiskt, över tid:
Det finns en stark positiv korrelation mellan kostnader (personal, dvs spelarkontrakt) och sportslig framgång.
Det finns en positiv korrelation (om än mindre stark) mellan kostnader för förvärv av spelarkontrakt från andra klubbar (transfersumma) och sportslig framgång.
Det finns en stark positiv korrelation mellan försäljning av spelarkontakt och sportslig framgång.
Det finns en stark negativ korrelation mellan sportslig framgång och det vad alla i sverige kallar ”driftresultat” (fånigt uttryck). Alltså högre sportslig framgång <-> sämre driftresultat.
Det finns en negativ korrelation mellan driftresultat och rikedom. Sämre driftresultat <-> bättre eget kapital.
Det finns ingen korrelation mellan sportslig framgång och profit/loss. Pengar på banken ger inga segrar (lex Häcken), pengar på planen ger segrar men försämrar profit.
Det intressanta är ju inte statistiken i sig utan kausaliteten, alltså vad som driver vad?
Till exempel: IFK Norrköping som vann SM guld med ett lagbygge till en relativt mycket låg kostnad.
Laget utvecklades, spelarna blev framgångsrika vann SM guld och blev rekryterade av bättre klubbar.
Intäkterna (transfer) ökade, kostnaderna ökade pga ökat rekryteringsbehov (rekryterade fler mer färdiga spelare för att inte tappa för mkt slagstyrka). Det gjorde att “driftresultatet” blev mkt sämre (man spenderade också en del av sina transferintäkter istället för att bara spendera “driftintäkter” (fånigt uttryck) ).
2017 sålde Hammarby Aidoos kontrakt, totalt blev det ca 12 miljoner i transferintäkter. Hade man inte gjort det så hade man rimligen gått in i säsongen 2018 med mer eller mindre samma lag som man hade våren 2017. Man hade haft 6:e eller 7:e största personalkostnaden i allsvenskan, när man gick in i 2017. Nu gjorde Aidoo affären att flera nya spelare kunde rekryteras, personalkostnaderna blev 3:e störst i allsvenskan 2017 (”driftresultatet” (fånigt uttryck) försämrades förstås) och lär nog vara så också 2018 (så generellt ingen jätte-överprestation, även om det för Hammarbys del naturligtvis är en galaktisk förbättring jämfört med tidigare säsonger).
Det svåra som jag ser det, är hanteringen av det här steget: Att hantera den “positiva” spelaromsättningen (alltså spelare som lämnar tack vare deras positiva utveckling). Alltså att förvalta transferintäkterna så att den sportsliga nivån inte försämras. För gör den det – den sportsliga nivån försämras – så står man rimligen med en högre etablerad kostnadsmassa men med sämre intjäningspotential. Här har MFF och AIK varit mkt skickliga under 10-talet. Norrköping bättre än förväntat, än så länge. Helsingborg inte särskillt skickliga. Inte heller Djurgården efter framgångarna under första delen av 00-talet. Elfsborg har varit framgångsrika under under en tioårsperiod, men nu hamnat i en negativ kanal vilken blir intressant att följa om de lyckas att vända tbx.
Den gemensamma nämnaren för de klubbar som lyckas är att de har i allsvenska mått mkt höga intäkter från matchdag, spons och media. Vilket Hammarby numera har: Näst högst i allsvenskan.
