Måndag. Match. Bortaplan. Ett recept som hittills inte varit helt lyckat för Bajen, tyvärr. Idag tuffar Bajentåget ner till Falconberg för att möta ”Laget vid havet” som de så fint kallar sig. Solen må skina, men i min panna rynkas två orosgap.

Efter matchen mot Elfsborg var mina känslor i en enda stor röra. Hade du frågat vilken Bajare som helst innan hade man varit nöjd med en pinne mot ett guldsniffande lag som Ellos. Men sett till hur matchen såg ut var vi värda tre poäng. Men, vi fick till slut tugga i oss en poäng och så här en vecka efter får det ända vara okej. Med en fantastisk insats av en nykomponerad backlinje så kändes det positivt och starkt. Kraften kom verkligen som en våg bakifrån, men lyckades tyvärr inte rulla ända fram. Den känslan vill och hoppas jag att spelarna bär med sig när de stegar in på Falconberg arena ikväll.

”Du, Jeanette, är det en måstematch ikväll?” fick jag frågan. Och den tar inte ens en millisekund att svara på. Ja, vi måste vinna. Vi måste göra mål. Vi måste ta poäng. Det är otroligt viktigt att vi håller kvar i svansen på lagen ovanför och krigar för att kila om Kalmar i tabellen. Det är viktigt för självförtroendet att vi känner har kapaciteten. Det är viktigt att känna att vi också kan bryta en svit. Men, till vilket pris? Är det värt att grisa till oss, slopa manualen och bara köra för att hänga kvar?

Så här tänker jag: Nanne har en plan, eller en manual.  Och den är långsiktig. Vi visste redan när vi signade med Nanne att vi behöver något nytt, och det kommer bli något nytt. Det Nanne hade med sig i bagaget vittnade på långa vägar om det. Och det är viktigt att vi påminner oss om det. Vad vi som supportrar än må tycka om manualen så bygger den på att vi ska bygga ett lag och ett spel som tar oss till toppen av Allsvenskan. Och ännu bättre – tar oss till CL. Och det gör vi inte på ett år eller två. Det tar såklart tid. Det man kanske inte förstår eller orkar med är just vägen dit. Den har vi liksom missat att tänka på. Vägen dit kommer inte vara spikrak uppåt och när det böljar är det viktigt att vi sätter oss ned i båten och låter vår förare ro oss i land. Jag tror på att Nanne vet exakt vad han gör och att han känner laget så väl att han vet när och om han måste agera. Om det då innebär att vi gör småjusteringar, eller helt skrotar manualen helt en stund, det vet inte jag. Men jag måste tro på att Nanne vet det och agerar efter det.

Visst hade det varit skönt med en quickfix-knapp. Tro mig, jag hade varit den första att slänga mig på den. Men ärligt talat, det finns ingen enkel väg. Vi får helt enkelt se till att grisa inom ramarna den väg vi valt.

Forza Bajen!

Foto: Peter Jonsson